Som en stor suck

 
Bilden från när jag var på konsthallsresa med klassen får illustrera hur otroligt glad jag blev igår när jag fick beviljat CSN. Jag har levt på föräldralån och allmosor i flera månader men nu kommer jag kunna klara mig själv, den känslan är som en stor lycklig suck. Hur saker än blir kommer jag kunna låta Inez bo kvar i sitt hem som vi båda älskar.

Renässans

 
Vilken himla månad jag har haft! När jag skrivit det förra inlägget fick jag också kräkis, snubben med och därefter har sjukdomarna avlöst varandra. Förra veckan opererades jag för struman, det gick bra men var bland det läskigaste jag varit med om. Hade dropp i ett dygn! Fick inte ha mobil! Fick inte käka! Jobbigt i ungefär den ordningen.

Jag har stygn, tejp och grejer på halsen så de senaste nio nätterna har jag sovit på soffan utan barn. Därmed har det gått nio dagar sen vi slutade med amning här hemma och det har fungerat så bra att jag tror någon högre makt kan ha ett finger med i spelet och kanske tycker jag ska straffas sen för jag fått ha det så smidigt och bra. Obs. högre makt jag jinxar inte. Jag trodde aldrig jag skulle klara av att ta initiativet till att sluta amma, undrar hur många gånger jag tänkt "buhu då kommer hon ju aldrig vara min bebis mer". Och lite så var det faktiskt, men på det BRA sättet.

Sen snackas det ju mycket om hur svårt det är att fortsätta vara tillsammans med småbarn, hur relationen får snällt vänta på sin tur. Jag känner lite tvärtom just nu, tacka fan för att man har barn ihop så det vore krångligt att separera och för det bokstavliga i att man har något gemensamt som man kan ta på och inte glömma bort mitt i all känslo- och tankesörja.

Push it to the limit

 
Nu sitter jag här på morgonkvisten med kaffe i koppen, skolböcker bredvid, en inte helt hundra road dotter framför barnteve och andan i halsen. Det är så himla mycket just precis nu. Två kurser slutar nästa vecka med tillhörande uppsatsinlämningar och min tänkta hetsskrivarhelg slutade i magsjukt barn och en egen släng av uppskjutarsjukan.

Att skriva uppsats är väl inget problem i sig. Men det här med att skriva två samtidigt, det gör mig helt yr och jag vet inte var jag ska börja. Och den här känslan av sorg som bor i bröstet (kommande vintern? mörkret? tröttheten?) gör det inte lättare. Allt måste pressas fram.

Äntligen förskola

 
Då testar vi första hela förskoledagen på två veckor. Nu orkar jag faktiskt inte vara hemma med barn mer på ett tag, oavsett om barnet är sjukt eller friskt. Det finns en gräns på hur rolig man kan vara som morsa, eller farsa. Inez tycker att jag och Andreas är kanske de tråkigaste människorna i universum just nu och jag klandrar henne inte. Först förkylning, sen tre dagars-feber och därefter förkylning igen. Det bästa var att vi missade kräksjukebacillerna på dagis som stängde avdelningen i ett par dagar. Alla fröknar blev sjuka och förmodligen de flesta barnen också. Älskar när man kan lägga till lite tur till oturen.

Parisienne

 
Idag snackade vi genus och reklamfilm i skolan. Allt kollande på olika reklamer gjorde bara att jag ville handla. Framförallt den här parfymen! Jag som inte ens använder parfym sen Inez föddes gick raka vägen från skolan till Åhlens för att provlukta. Hittade den inte och blev yr i huvudet av alla dofter, tur det, hade eventuellt köpt annars.

Om att vara en liten del

 
Hjälp vad läskigt det är att lära känna nya människor! Hade glömt känslan av att fläka ut sig och prata lite för mycket. Just nu är den känslan väldigt påtaglig. Men för varje dag känner jag hur värt det är att våga. Vilken lyx att få vara en del av ett sammanhang! Och det ligger en liten trygghet i att dela problem med andra människor, om det så bara är nervositet över samma tenta.

Saker som jag tycker är inte helt okej:

 
Hur pulsen går upp när jag måste läsa bok för Skrillan i mer än fem minuter. Att vi bara har fått upp tavlor i köket så alla tomma väggar stirrar på mig. Att csn tycker jag ska läsa 5 poäng på min gamla kurs innan jag får cash och att jag inte orkat ta tag i det. Min första salstenta imorgon som jag inte hunnit ens titta på idag för jag är hemma med sjukt barn. Att jag i tre veckors tid haft spänningshuvudvärk i upp till tio timmar om dagen. Mitt sätt att hela tiden "unna mig" hämtkäk för att det är stressigt. Ändå på det stora hela: så nöjd med detta lilla liv jag lever!

Detta med vardag

 
Alltså vilken enorm omställning att gå från långtråkig föräldraledighet till att hela livet snurrar på i hundra knyck! Jag trodde först att det var omöjligt att få ihop och blev lite lack på varför ingen sagt att det är en orealistisk dröm med ett okej vardagsliv. Men som med det mesta andra (delarna man påverkar själv, såklart) verkar det gå att få ihop rätt bra med lite knep och knåp (och jämställdhet!). Så nu har vi här hemma lugna mornar, mysiga kvällar och på dagarna har Inez det roligt på föris och vi föräldrar det ganska härligt med vad vi nu sysslar med för dagen. Jag pluggar mest, sliter mitt hår och även om det är ovant och utmanande så är det ändå precis vad jag vill göra just nu.

Sånt jag inte har lyckats få med i konceptet vardag: fritid, avslappning, middagsplanering, matlagning, umgänge med vänner, färga utväxten, sätta upp tavlor i nya lägenheten, hinna köpa skolväska, torka golvet, rensa bland Inez urväxta kläder. Men det känns okej. Jag klurar nog ut hur man gör snart.

Betyg på mitt liv just nu

 
Nya lägenheten: MVG
Har bott här en vecka imorgon och trivs så obeskrivligt bra.

Plugga på universitetet: VG
Faktiskt hur kul som helst och det känns verkligen lyxigt att få göra någonting för min egna skull.

Hur det går för Inez på föris: G
Eller alltså. Hon tycker ju inte om det och går fortfarande max tre timmar om dagen som främst består av gråt. Men jag känner att det släpper snart. Hon har till och med somnat i vagnen där en gång!

Hälsan: IG
Mår pyton och orkar nästan ingenting. Går förhoppningsvis över när jag kommit in i rutinerna, får lite avlastning och tids nog blir frisk.

Snälla kan ni betygsätta era liv just nu? Undrar så hur ni har det!

Tar det piano

 
Inky är sjuk och hemma från förskolan. Detta gör henne till ett av världens lyckligaste barn för hon hatar innerligt att vara där. Det kan vara kul - om mamma är med. Annars är det inget annat än pest och pina. Hon får panik och börjar gråta så fort hon ser grinden på morgonen. Hur stressad jag är över att börja skolan på måndag när mitt barn varje dag har gråtit konstant i två timmar så fröknarna får ringa och be mig hämta? Om vi säger såhär: JÄTTESTRESSAD. Jag måste både hämta och lämna i minst ett par veckor framöver, med undantag från någon enstaka kaosdag och jag svär att snart kommer jag börja snacka om LIVSPUSSEL och jag kan bara hoppas att allt detta gör mig sjukt effektiv. Idag tar vi det i alla fall jävligt piano och det känns fint att hon blev sjuk just precis idag så vi kan mysa och packa i lugn och ro.

Spencers stil

 
Jag är verkligen helt tokig i Pretty Little Liars. Det är den enda serien jag riktigt följt på länge och den enda jag är riktigt intresserad av hur det går i. Spencer är min favoritkaraktär, i alla fall nu i säsong tre, älskar hela konservativa överklass-grejen, speciellt bland tonårsflickor som är smarta. Och hennes outfit i senaste avsnittet, alltså tittar man riktigt länge på den så ser den ut som om Mischa Barton 2008 legat med Blair Waldorf, men jag tittar inte så länge och faller istället som en fura. Hade jag inte redan haft en väldigt utpräglad stil hade jag velat se ut så i höst! (Plus varit tonåring, rik, duktig i skolan. Please).

Vemod

 
Jag sover sista natten i lägenheten och det kom jag på precis nu. Denna insikt tacklar jag genom att få panik och tänka: fan fan fan jag vill inte flytta / det var inte lägenheten det var fel på det var livet / buhu jag kommer aldrig mer se den här utsikten.

Oh detta liv

 
I lördags: hade spontant BARNVAKT 17-21 och åkte på festligheter. En dags-festival i folkpark och jag drack så himla mycket rödvin och öl i plastglas och rökte säkert tio cigg. Det var så härligt att jag smäller av. Höjden av lycka är nog att stå längst fram på spelning, alldeles vinglig och sjunga med i låtar man tycker himla mycket om.

Sju dagar av kaos och panik

 
Om en vecka bor vi i vår nya lägenhet och den ser ut såhär! Samma dag som vi flyttar in i den börjar jag skolan och den peppen har gått från hundra till ungefär noll. Det är för mycket förändringar och krav just nu, jag är så uppe i varv. Inez ville inte alls vara på förskolan idag, hon grät hela tiden och efter två timmar fick hon gå hem. Imorgon och resten i veckan ska jag ha hand om allting själv, Andreas är inte hemma. Då och då känns det som om jag inte klarar det. Men jag tittar på planritningen och försöker fantisera om hur bra allting kommer bli.

Inskolning 2.0

 
Inez pallade bara två timmar på förskolan igår, hon hade gråtit nästan hela tiden och bara tagit små små pauser för sång och dans i famn. I morse fick Andreas lämna henne, jag var så ohyggligt opeppad. Efter en timme ringde min mobil. Det var en fröken som sa att Inez var rätt nöjd, käkade frukt och satt i knät. När vi hämtade henne en timme senare var hon fortfarande nöjd. Jag kan inte med ord beskriva lättnaden över detta. Nu klarar hon alltså två timmar, det är en bit på vägen mot sex timmar inklusive vila.

Om

Min profilbild

RSS 2.0