Skrillans playlist no. 7


För den är så bra. Och för att min kille tänker på oss tre när han hör den.

Vecka 26

Graviditeten går sin gilla gång. Idag går vi in i vecka 26. Vi vet ju lite faktorer som i det närmaste bevisar (låter tungt!) att jag egentligen är i vecka 28+x (som kille på turné och nid-blödning) men vi går ändå efter barnmorskans bf. Det blir enklast så och det kommer kännas skönt att bebisen liksom aldrig kan gå över tiden då. Men varje gång vi går in i en ny vecka så känns firandet lite olustigt. Som att vi firar en födelsedag som redan varit, bara för firandets skull. Min forna otålighet går tack och lov lite på sparlåga. Vi har så mycket att styra upp innan Skrillan kommer så det får gärna gå snabbt till februari, men lite mer långsamt till mars. Så indirekt skulle man kunna säga att jag just nu längtar mer efter vår flytt än vad jag längtar efter en liten plutt. För fram tills att vi landat i nya lägenheten så kommer jag att känna ett litet frö av oro inne i bröstkorgen.

Spelande julkort


Dan före dan före dopparedan. Jag och killen pysslar för fullt med en playlist med årets bästa låtar, som vi ska skicka som "julkort" till våra nära och kära. Än så länge har vi fått ihop femtio låtar och det känns ganska lagom. Jag skippade julkort i sista sekund och blev jätteglad när killen kom med den här smarta idén. För man vill ju ändå gärna skicka en julhälsning och via telefonen sköter jag helst hälsningarna till de allra närmaste. Annars får man ju sitta med mobilen i näven hela dagen. Och det räcker med att fira julafton på tre olika platser, mitt sinne behöver inte vara på ännu en.

Diagnos

Jag har fått det svart på vitt, varför jag inte mår helt hundra. Både fysiskt och psykiskt har det varit lite svajigt. Diagnos: giftstruma. Det innebär att jag ska börja knapra tabletter morgon, middag, kväll och sen opereras någon gång under nästa år. O-p-e-r-e-r-a-s. Jag har aldrig riktigt varit på sjukan innan och är ganska livrädd för ungefär allting som rör skalpeller, stygn och sjukhus-sängar. Men jag tänker mig att man automatiskt blir lite tuffare som mamma. Vågar lite mer. Få halsen uppskuren t.ex.

10 saker jag ska göra för att bli gladare:


- God mat varje dag och äta var tredje timme.

- Börja planera mer inför flytten till nygamla lyan.

- Träffa och prata med vänner i telefon ofta.

- Gå på kafé och restaurang så mycket det går.

- Börja på vattengympa för gravida.

- Komma igång med klädköp till Skrillan.

- Prata med kuratorn som barnmorskan fixat.

- Gå igenom hundra klänningar och se vilka jag kan ha.

- Köpa en bh som mina tuttar får plats i.

- Pussas mycket med min kille.


Det här med identitet

Sedan jag blev gravid har jag tappat en stor del av min identitet. Mig brukade man alltid träffa ute på krogen med hög promille-halt i blodet och ständigt nya klänningar. Eller snarare: mig brukade man alltid träffa utanför krogen. Eftersom mitt forna jag rökte konstant. Nu när jag mest sitter i en soffa med en laptop i knät och clementin-skal runt omkring mig så blir jag till och från så himla vilsen. Jag kan inte få ihop mig med den där nya personen. Jag inser att en blandning utav då och nu vore det ultimata och att själva graviditeten är en övergående fas. Men den här vilsenheten har bland annat lett till att jag inte riktigt vet hur jag ska blogga utan att folk ska förstå att jag är jag, då min graviditet fortfarande inte är riktigt offentlig: trots att jag är i v. 24 imorgon och magen är omöjlig att dölja. Och det tråkigaste är att jag har tappat kontakten med nästan alla mina vänner. Jag har inte vågat svara när bästisarna ringer för jag vet inte vad jag ska säga. Men idag tog jag ett stort steg: jag svarade när M ringde och vi ska träffas nästa vecka. Det gör mig så himla glad. För det finns ingenting jag behöver mer än att träffa människor jag tycker om.

Present till mig själv


Min kille tror att Skrillan kommer 25 mars och jag tror att hon dyker upp strax efter 3 april. Nyss upptäckte jag något jag inte vet hur jag ska ställa mig till. Högskoleprovet, som skulle bli min lilla vårpresent till mig själv, går av stapeln 2 april. Det känns ju lite tokigt tajmat. För även om Skrillan inte har kommit då, så borde jag väl inte vara i min allra bästa form. Men det kanske passar bra? Då har jag ju något att skylla på om det går dåligt.

Nykter under graviditeten


En sak jag har funderat på ett tag är hur andras killar gör under graviditeten. Kör helnyktert, festar som vanligt eller dricker vin till maten då och då? Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker är rätt eller fel. Skulle min kille vara gravid och jag skulle äta middag med mina vänner hade jag nog tackat ja till ett glas vin. Men jag är samtidigt väldigt glad över att min kille druckit alkoholfritt hela graviditeten. Det känns som om man är "i det" lite mer tillsammans då.

Det här med tårar

Jag har ju varit ganska nöjd över att jag inte har påverkats så mycket av några gravidhormoner. Men ärligt, jag gråter ganska ofta. Dagens katastrof: skulle äta på IKEA och det fanns ingen vegetarisk mat. Då gick jag och kissade istället och lyckades riva sönder mina nya mamma-strumpbyxor som jag ÄLSKAR. Hej vara-tretton-år-sitta-i-bilen-när-mamma-handlar-resten-bruden! Graviditeten måste ju påverka tårkanalerna på något sätt. Ibland är jag fan inte ens rörd när jag gråter. Det bara rinner och rinner ändå.

Skrillans playlist no. 6


Lilla hjärtat! Det här är ju 2010 års bästa låt och jag har nog inte lyssnat på den sedan precis efter att jag hade fått reda på att det fanns en liten Skrilla i min mage. Första gången jag hörde den var när din pappa hälsade på mig i Malmö och jag rökte flera paket cigg om dagen (men det ska du bortse från) i min funkisetta och var för berusad för att lägga den på minnet. Ett par dagar efter var vi på såntdär butiksmingel med gratis alkohol och din pappa var min "+1" och fröken DJ spelade den och din pappa blev glad. Jag fattade ingenting men var glad över att din pappa var glad.

Det här med orken

Jag är helt slut. Att umgås med min kusin är nog minst lika energikrävande som att ta hand om en bebis. Enda skillnaden är väl en sådär tjugo år och att bebisar är söta. Senaste dygnet har hon varit här och det har inneburit noll chans till datortid. Nu när hon väl har åkt så finns det ungefär noll ork kvar. Men lite, lite energi fick jag av det supersöta luciatåget jag har kikat på ikväll. Det räckte väl ungefär till det här. Men glad tredje advent raringar!

Projekt: klänning


Mitt stora projekt just nu är att hitta en fin klänning att använda på både julafton och nyår. Den ska helst vara lite festlig och glammig. Jag använder klänning 365 dagar om året och då krävs det ganska mycket för att en klänning ska sticka ut. Och framförallt: det ska få plats en tjockis i den. Helst skulle jag nog vilja ha en sådan som Christina har på bilden här ovanför. För urringning går fetbort, det blir så otroligt vulgo när man har stora preggo-tuttar. Tänk bort hennes fejs bara och addera midjelång svart, lockigt hår. Det borde ju funka.

Skrillans playlist no. 5


Här får du en ny låt på din playlist! Den här lyssnade dina föräldrar mycket på sommaren då du blev till. Och om du undrar vart tusan din pappa har tagit vägen så är han och styr ihop en liten fest ikväll. Nobelfesten heter den och den tycker jag att du ska gå på när du blir stor. Men han kommer snart tillbaka och sjunger för dig igen.

Det här med prestationsångest

Idag ska jag jobba, för första gången på ett par månader. Senaste året har varit jobbigt för mig, så när jag blev gravid beslutade jag mig för att det enda rätta valet jag kunde göra var att varken arbeta eller plugga. Det var ganska tufft i början. Vi är så himla inställda på att vi är vad vi gör. Jag är så himla inställd på att om jag inte sliter och presterar så förtjänar jag inte resten av godsakerna med livet. Jag vet inte hur många gånger min kille har fått trösta mig under graviditeten när jag brytit ihop över hur dåååålig jag är som inte gör något. När jag besöker mina föräldrar (som just nu!) brukar ett företag höra av sig och be mig jobba några dagar här och där. Och på det viset har jag fått ett sätt att godkänna att jag är ledig resten av tiden. Jag står liksom inte och trampar på noll. Men nu ska jag dit idag och bara jobba ett mini-pass. Mellan två och fem. Vara ensam på företaget och ta alla inkommande samtal. Ingen utmaning. Men ändå är jag så himla nervös att jag helst skulle vilja krypa ner under täcket och gömma mig ett par dagar eller så. Jag är så rädd att göra fel. För mig räcker det inte att komma dit och vara bra. Jag vill ju vara bäst. Och det är en sak jag verkligen måste öva på. Det är inte som att den egenskapen inte har gett mig ångest förr och jag känner att nu med Skrillan och lyckan och allt så kunde det sitta fint att tacka nej till ångest jag faktiskt inte behöver ha.

Vecka 23


Skrillan väger ungefär 600 g till 30 centimeter. Hon har en liten chans att överleva om hon skulle födas nu. Det känns tryggt att veta att hon verkligen börjar närma sig att klara sig själv utanför magen. Hon hör min röst som under vatten, men det har hon förmodligen gjort ganska länge nu. Vi försöker vara noga med att hennes pappa ska prata med henne varje dag också. Våra röster är ju precis lika viktiga.

Jag i min tur "ska" ha gått upp ungefär 7 kilo. Och det är inte långt ifrån. Det känns som om jag har exploderat i vikt men med tanke på min livsstil kunde jag lika gärna ha gått upp mycket mer. Enligt böcker och internet börjar sammandragningar att komma titt som tätt och det känner jag ju. Det har varit väldigt tydligt i nästan ett par veckor. I allmänhet tycker jag fortfarande att tiden går långsamt, vecka 23 känns ibland som ingenting. Men jag har mer och mer börjat märka att tiden faktiskt går ganska fort om man bara slutar tänka på den (att vara gravid är ibland som att vara på en riktigt tråkig lektion i grundskolan innan en riktigt god lunch).

Hos barnmorskan

Idag är jag verkligen så trött att jag inte ens orkar knåpa ihop ett ordentligt inlägg. Var hos nya barnmorskan och lyssnade på lilla hjärtat. Det bankade på i 140. Jag höll på att svimma efter att barnmorskan grävt i båda mina armar efter blod och ändå inte lyckats få ett helt rör fullt. Jag har aldrig varit med om något liknande. För första gången la jag mina egna värden på minnet: blodtrycket var 110/60 och mitt hb var 107. Hon började snacka järntabletter med mig, men jag knaprar tillskott varje dag. Jag får trycka i mig fler, så kanske jag blir lite piggare.

Kalender med paket


Största lyckan just nu: Min mamma har ordnat en paketkalender till mig. Det är verkligen mysigt att få öppna ett paket om dagen ända fram till jul. Dagens paket innehöll den här fina fyll i-boken, där man kan skriva varje vecka ända fram tills bebisen tittar ut. Kul sätt att hålla saker i minnet, har insett idag att jag varken kan datum för positivt gravtest eller första sparken. Anteckningar ni sådant eller har ni bloggat så länge att ni bara kan gå tillbaka och kika efter datum?

Den oändliga historien

Igår anlände jag till mina föräldrar i skogen. Resan tog tolv timmar från punkt A till punkt M(ål) och jag ville gråta ungefär tio gånger under den. Men jag visste redan innan jag gav mig av att det var ett idiotprojekt att åka kors och tvärs över landet ensam med världens tyngsta resväska (visserligen med hjul, men hur kul är det i snö). Redan efter andra bytet var jag utmattad och trodde att jag skulle kräkas ner hela tåget. Men fram kom jag ju till sist och för varje byte blev det lite bättre. Mamma mötte upp mig och körde sista etappen på sju mil. När jag var framme i skogen var det mysigt att mötas av ett julpyntat hem och glada syskon, men jag var så trött att jag gick till sängs redan innan klockan nio. När jag somnade? EFTER TRE. Det gick inte alls att sova utan killen och det verkade Skrillan också tycka. Mamma väckte mig av misstag vid kvart i nio. Sedan dess har jag ätit långfrukost, gosat med katten och lyssnat på radio. Jag känner på mig att den närmaste tiden kommer att vara härligt idyllisk och långtråkig på en och samma gång. Och jag känner: Lokalradio kan vara det dummaste jag vet.

Ett kungarike för en kram


Igår köpte jag en cd-skiva. Jag kan minnas fel, men jag tror inte att jag har köpt en skiva på åtminstone sex år. Många nya skivor har kommit in i samlingen via vänners band eller pojkväns/vänners skivbolag, men inte några jag har betalat för. Så igår slog jag på stort och köpte Magnus Carlsons himla bra album "Ett kungarike för en kram". Det är nästan hundra år gammalt, så 39 riksdaler var allt jag fick punga ut. Och "Elin" är en av de bästa svenska poplåtarna genom tiderna. Men det vet ni nog redan.

Förvärkar

Jag verkar ha fått förvärkar i morse, enligt all information jag kan hitta på internet. Det gjorde så himla ont och magen blev så hård att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Länge höll det på också och slutade inte när jag reste mig upp, som det tydligen gör för många. Förvärkar ska tydligen inte dyka upp förrän ungefär i vecka 30 och kan vara en indikation på för tidig förlossning, så även om jag tror att det är lugnt så får man ju ha lite pejl på läget om det sker fler gånger. Man kan ju inte ta för givet att allting ska gå som en dans. Finns det någon som har någon erfarenhet om förvärkar som gör ont?

Medicin


Idag är jag helt slut. Huvudet bankar och det har varit en molande värk i magen, jag antar att det är livmodern som växer till sig men jag blev ändå förvånad för jag har inte känt något liknande på säkert tio veckor. Skrillan är lika glad därinne som vanligt, men det kändes ändå otäckt att ha ont i närheten utav henne och hennes cirkuskonster. Tack och lov kommer min kille snart hem med min beställning utav sockerbulle (sådan utan vaniljkräm) och chokladboll från konditoriet. Det är bra medicin mot det mesta.  Speciellt mot trötthet och klädsam oro.

Vecka 22


Nu väger Skrillan mellan 430 g och 570 g. Hon är ungefär 28 cm lång från huvud till tå.  Skrillan har ungefär samma proportioner som en nyfödd bebis, bara att hon är mycket mindre. På internet går att finna fakta om att bebisar stryker sig över ansiktet för att öva upp sin känsel, det låter så himla gulligt. Skrillan verkar mest öva aerobics därinne, hon stökar och bökar och sparkar mest hela tiden. Det syns och känns tydligt även när andra känner.

Jag bör ha ökat mellan 5,5-7 kilo i vikt, men jag har ingen aning om hur mycket jag har gått upp då jag inte har någon våg.  Förmodligen börjar jag gå upp i stadigare takt nu. Och jag känns hundra gånger mer otymplig. Mitt tandkött är också extra känsligt, det är nog dags att köpa en mjukare tandborste.

Horror


Ikväll äter vi hemgjorda hamburgare och kör andra kvällen i rad med skräckfilm. Igår såg vi The last exorcism, Exorcisten och White noise. Men jag tyckte inte att någon var särskilt läskig. Jag som brukar vara livrädd för precis allt. Jag trodde att jag skulle bli mer rädd med ett kiddo i magen, men det verkar vara tvärtom. Det finns ingen som har något tips på en läskig film?

Äntligen!


Äntligen första december och start för årets julkalender! Det innebär att det alldeles snart är jul och att det innan jag har hunnit märka det har blivit: ett nytt år. Skrillans födelseår. Hon kanske inte kommer att vara så intresserad av julkalendern nästa år heller, men trots att jag är en sådär femton år äldre än målgruppen så tycker jag att det hör till att kolla varje år.

I wish (I was a little bit taller)

Dagens önskan: att jag befann mig i min gamla hemstad jag flyttade ifrån i somras. Jag har inte träffat mina vänner sedan i juli och det tar verkligen kål på mig. Det har gått så långt att jag har börjat dra mig för att ringa (och inte svarar när jag blir uppringd). Jag känner mig som om jag vore på en annan planet. Jag har slutat festa, slutat röka, slutat jobba, fått bebis i magen och jag vet inte riktigt vem jag är längre. Hade jag inte behållt min klädstil graviditeten igenom hade jag fått skriva in mig på någon slags identitets-klinik (vad det nu skulle vara för något, förmodligen ett helt vanligt psyke). Jag vet inte riktigt hur jag ska få ordning på det här, men jag hoppas att det löser sig av sig själv. Att jag efter min flytt (till någon slags mellantings-stad) i januari kan ha någorlunda stabilitet med min vänskapskrets och att mitt projekt att slutföra en universitetskurs innan Skrillan kommer kan ge mig tillräckligt mycket prestationsångest för att jag ska känna mig levande.

RSS 2.0