Still going levande död


Min mamma ringde idag och jag passade på att fråga om det kan vara så att den här stora tröttheten skulle kunna gå över inom några dagar. Att den beror på att kroppen liksom "ställer om sig" till den nya mängden medicin. För som det är nu orkar jag inte ens ta fram mellanmål själv och just nu går det ju an, men om några dagar blir jag ensam här hemma igen och äta måste jag ju göra. Att det skulle vara någon övergående omställning trodde hon inte. För såhär trött var jag ofta utan medicin och med en enkelt slutsats kan man ju konstatera att det förmodligen inte räcker med en såhär liten dos. Jag ska lösa det här på något vänster, men fram tills energin kommer som ett brev på posten hoppas jag att ni har förståelse för att jag kanske bara uppdaterar någon gång om dagen och slarvar lite med kommentarerna. Jag orkar liksom knappt sitta på en stol. Jag håller tummarna för att ni mår precis tvärtom hela bunten!

Lilla flickan zombie



Jag fick ju diagnosen giftstruma i december och började knapra medicin morgon, middag och kväll. Igår ringde läkaren och sa att jag bara ska medicinera på morgonen ett tag framöver, för att se om det räcker med en tablett om dagen. Följden utav det: jag har blivit en zombie. En femårig zombie som skulle vara oduglig som människo-jagare.

Jag försöker göra enkla saker, som att kolla på tv eller plocka lite bland kläderna, men jag ORKAR jag verkligen inte. Varje aktivitet avbryts efter fem minuter för att jag måste lägga mig på sängen och vila. Fem minuters aktivitet, fem minuters vila, fem minuters aktivitet, fem minuters vila. Så håller jag på.

Det här med familj



Igår fick jag ett par långkalsonger från Polarn O. Pyret. Sådana här fast i mamma-modell som går upp sådär skönt över magen. Det var svärmor som gav presenter. Jag tycker det är så himla skönt att vi har bra kontakt med killens familj, kontakten med min egna (eller egentligen väldigt små delar av den) har kommit lite på svaj på senaste tiden. Men är det inte så att saker och ting kommer upp mer till ytan när man själv blir gravid? Att man ser saker för vad de faktiskt är? Jag har fått så svårt att acceptera saker och beteenden. Tycker att det är en sån himla självklarhet att behandla varandra med respekt. Och med en egen liten familj känner jag ett stort ansvar att föregå med gott exempel. Jag vill både att mitt barn ska kunna skilja mellan rätt och fel, samtidigt som jag vill att hon ska vara stolt över sin mamma och alltid känna att hon blir lyssnad på, förstådd och respekterad. Ska sådant vara så himla svårt?

Ljuset i tunneln


Idag när min kille och jag var på kafé så smakade jag hans kaffe och fatta: det smakade inte äckligt! Det var inte gott, men jag ser ändå ljuset i tunneln. Snart kanske jag kan dricka mitt älskade kaffe igen. Det har nog varit det allra tråkigaste med graviditeten. Att kaffe har smakat så himla äckligt.

Dagar som kommer och går


60 dagar kvar till BF känns helt okej. Dagarna har verkligen börjat gå riktigt fort. Om en vecka har vi redan vandrat in i februari. Och eftersom februari är årets kortaste månad, kan det knappast dröja länge innan det är mars! Nu ska jag styra ihop frukost, vi har börjat med att en tar hand om det varje morgon och den andra får ligga kvar och mysa i sängen. I ärlighetens namn tar killen hand om det åtta av tio morgnar, men desto mer borde han njuta av det när det är hans tur, tänker jag. Efter frukosten bär det av på en liten utflykt hem till svärföräldrarna och vidare mot nya mål. Lite lagom sådär en grå onsdag.

En hop med bra köp



Idag har jag och killen haft en heldag i butiker och på kaféer. Vi tänkte passa på att köpa lite barnkläder, för vi har inte riktigt kommit igång med det än. Så lyckan var stor när vi på Lindex fick tag i tre urtjusiga bodys (56, 56, 62), två par byxor (56) och en vrålsnygg sammetsklänning till mig och min mage för 230 kronor. Och på second hand-butiken hittade vi en ursöt, helvit Laban-body med gullig krage i storlek 50 till Skrillan. Femton spänn, som hittat! Man vet ju inte riktigt hur länge hon kommer ha kläder i de minsta storlekarna, så det känns inte värt att lägga ut några större summor på det.

Killen med stort K



Jag tycker att min kille är så fin: i fredags kom han hem och hade TAGIT HÅL I ÖRAT. Jag älskar att han är trettio år och fortfarande hittar på hyss.

Daniel, tuttar och blogg


Jag tycker att Daniel skriver så bra om offentlig amning här. Det är galet hur upprörda folk blir av någon som matar sitt barn. Tycker ni inte det? Men Daniel skriver inte bara bra krönikor, han står också bakom den bästa blogg jag vet.

Vecka 32


Äntligen går vi in i vecka 32. Det innebär att Skrillan kan ha blivit så stor som upp till 44 cm lång och två kilo tung. Det är helt otroligt vad man kan få plats med i en mage! Och större ska hon* bli: nu lägger hon på sig mer i vikt för var dag som går. Det märks på hennes rörelser att hon inte riktigt får samma plats som innan, hon ligger likadant hela tiden och beroende på om det är händerna hon fipplar med eller benen som sparkar sådär glatt så har hon nästan exakta punkter hon kan kännas på. Vad det gäller krämpor för tillfället så har jag rätt mycket sammandragningar och är otymplig som ett känsligt kylskåp ungefär, även om att kalla det för krämpa kanske är att ta i.

*För nya läsare: vi har ingen aning om vad Skrillan blir för kön, men har valt att säga "hon/henne" för enkelhetens skull. Anledningen att vi valde det brudiga alternativet? "Han Skrillan" lät helt enkelt inte lika bra.

Skrillans playlist no. 8



Det var på tiden med ännu en låt i din playlist. Och då passar få saker så bra som en hederlig gammal klassiker. Kim Wilde, du kan inte annat än gilla! Och för er som har missat, så är tidigare publicerade låtar i Skrillans playlist:

No. 1 Hall & Oates - Maneater
No. 2 Electric Banana Band - Singe linge lisco disco
No. 3 Pat Benatar - Love is a battlefield
No. 4 Fine Young Cannibals - Johnny come home
No. 5 Jamaica - I think I like U 2
No. 6 Yeasayer - O.N.E.
No. 7 Étoiles Filantes- Ingen kan älska som vi 2010

P3 Guld och gröna skogar


Idag är världen inte lika glittrande som den var igår. Men den är absolut inte nattsvart heller. Den är mest lite gråsliskig och energin är inte på topp. Mitt projekt för dagen är att övertyga killen om att äta tacos ikväll, han tycker ju att det smakar skit men jag har blivit helt galen i det sen jag blev gravid. Det finns verkligen inget som slår tacos och cola vad det gäller mysfaktor. Och min sprillans nya hobby: television! SVT har en väldigt bra tablå ikväll. Jag måste se Hipp hipp och P3 Guldgalan och förmodligen Stjärnorna på slottet också. Och tvåan visar The Deer Hunter! Om man hellre ser det än P3 Guld. Den har jag nog inte sett sen 90-talet. Det har nog ingen annan heller.

KIVI



Jag blev så glad när jag hittade en oöppnad förpackning med ljuslyktor från Iittala som jag totalt hade glömt bort. Dagarna är ju ljusa och trevliga nu, men kvällarna behöver lite hjälp på traven för att det ska bli riktigt mysigt.

Den uteblivna spelningen


Killen gick precis utanför dörren. Han fick gå på spelning utan mig. Jag orkar helt enkelt inte med fulla människor, höga ljud och trängsel ikväll. Min kropp tappade lusten bara av att gå till affären, sammandragningarna började som på kommando och det drog och slet nästan överallt. Så istället sitter jag här och småmyser i den nedsläckta, städade (!) lägenheten med vetskapen om att min kille kommer trängas med mig i natt. Och magen är full av pizza och semla och bebis, så lyckan är verkligen total. Vad jag älskar att leva!

O-/PEPP



Ikväll vankas det spelning och jag är både förväntansfull och opepp i en salig blandning. Det är alltid kul att kolla på kompisars band, klä upp sig och mingla. Men aktiviteter blir alltid så osäkra när man inte vet hur kroppen mår för dagen.

Dagen D


Idag är dagen D och lyckan är stor i vår lilla lya. Skrillan är på toppenhumör och verkar nästan veta vad som väntar. Jag antar att det är så himla långtråkigt i magen att alltid bara höra min röst så att hon blir glad nu när hon ska få ännu en att lyssna på dagarna i ända. Hon blir alltid så glad när jag och killen pratar i telefon. Det är som om hon hör på min röst hur den förändras och blir gladare, fnissigare. Som om hon hör att det är pappa som får mamma att bli sån och det tycker jag känns himla festligt. Jag vill att hon för alltid ska märka hur fnissiga hennes föräldrar blir av varandra.

SHY CHILD



Lyssnade sönder den här lite i somras, men åh vad bra den är! Den gör det lite roligare att dricka vin som jag gjorde då, eller städa som jag gör nu. Vin är verkligen det jag saknar mest. En riktigt bra middag blir aldrig så bra som med ett passande vin (och passande sällskap! Dör på ensamma middagar nu).

Svar utan att någon har frågat


På grund av fysiska krämpor så blev det inte så mycket av den där städningen. Jag stod ut i någon timme, sen fick det va. Tur i oturen så stannade min kille en extra dag i Stockholm och kommer således inte hem förrän imorgon. Tänk vad mycket tid jag har på mig då! *insert neurotisk hemmafru-smajl*

Jag kan inte städa utan listor, eller låt mig omformulera mig: jag vill inte städa utan listor. Det känns bara hälften så bra om man inte kan pricka av varje moment man har fixat. Så jag tog mig en kopp te och började skriva upp allting jag skulle vilja göra innan städningen kunde anses färdig. Det blev fyrtio punkter! Jag var tvungen att räkna om från början, för att försäkra mig om att jag inte räknat fel. Det hade jag inte. Så på frågan om vad jag ska göra ikväll, känns svaret inte helt oväntat.

En hel bunt i-landsproblem




Dagens i-landsproblem: alla mina teer är vinterteer. Ingen är vår.
Dagens i-landsproblem 2: det finns inget korrekt sätt att stava till te i plural.

Ibland vill man bara ha och ha




Läskiga påhitt 1.0


Alltså, jag tycker det här låter superläskigt. Jag förstår verkligen inte hur det skulle kunna vara bekvämt heller. "Inuti bildas ett välgörande microklimat". Microklimata inte mina tuttar tack!

PJUCKS!



Har köpt skor. Ser fula ut på bild, men snygga ut på fötterna. Jag har gömt en (IKEA-)kasse skor i förrådet, så då märks det inte så mycket att jag köpte nya.

Att skylla allt på graviditeten


Klockan är fem på morgonen och jag sitter uppe och beställer fotografier, läser Elle Mat & Vin och har tusen tankar i huvudet. Planerar middagar, inköp, presenter, klädkombinationer. Tänker ut vad jag vill göra när våren kommer. Om den kommer. Ibland vill huvudet helt enkelt inte stänga av för natten. Mitt har trilskats extra mycket på senaste tiden. Jag grubblar liksom inte, ingen oro så långt ögat kan nå. Bara ren skär planering. Hör det här också graviditeten till?

+ eurodisco




Det här är nog första och sista gången jag önskar mig Aftonbladet plus.

My house so fresh so clean



Dagens (och förmodligen morgondagens...) projekt är att få lägenheten snudd på perfekt städad tills killen kommer hem, vilket verkar vara om bara 2-3 dagar! Inte så mycket för hans skull, som för vår. Så vi kan ägna helgen åt mysiga saker: typ äta tacos (som han hatar!) och gå på Änglagård 3. Eftersom vi bara har bott här i några veckor så innebär städning också en viss mån inredning. Och det är väl det jag peppar mest på egentligen, även om jag har blivit otäckt intresserad utav att städa den sista tiden. Jag hinner liksom aldrig ta in dammsugaren i städskåpet innan jag vill använda den igen.

En liten undran


Jag har gått upp nio kilo sedan jag blev gravid. Och hör här: barnmorskan tycker att jag ska börja "röra på mig mer" för jag har ju "gått upp så mycket i vikt". Jag kan inte låta bli att undra: vad säger hon till tjejerna som har gått upp tjugo kilo i vecka 31?

Besök hos barnmorskan




Ännu ett besök hos barnmorskan är avklarat. Och ärligt: hon är faktiskt ingen höjdare. Men jag skulle inte orka styra upp med något byte nu. Vi mätte SF-måttet och det låg på 29 cm, spännande att mäta det för första gången. Jag kan inte låta bli att tycka det är så himla intressant med siffror och statistik. Jag blev dock himla förvånad över att mitt blodvärde bara var 108, när jag är supernoga med Niferex varje dag.

Blodtryck: 120/70
SF-mått: 29 centimeter
Blodsocker: 5.1
HB: 108

Det här med karriär


Ibland blir jag rädd att min hjärna håller på att tyna bort. Ganska ofta faktiskt. Jag tycker det känns så himla tråkigt att inte gå i skolan längre, inte jobba för något mål. Men nu har jag fått nys om att man faktiskt får plugga på distans under föräldraledigheten. Och det skulle jag tycka så mycket om. För att komma...framåt liksom. Inte stå och stampa på samma fläck som för ett år sedan. Å andra sidan funderar jag på om det är just plugga jag skulle behöva göra för att komma närmare mitt mål. Det kanske bara är slöseri att lägga tid på random distanskurser och mer klokt att lägga all fokus på en liten blöjrumpa och sen satsa blod, svett och tårar när föräldraledigheten är över?

Veronica Mars



Sjuttio dagar kvar till BF och kanske sju (åtta? nio?) tills Skrillans pappa kommer hem. Har hunnit se två säsonger av Veronica Mars den senaste veckan. Orkar. Inte. Fler. Tonåringar. Nästa serie jag plöjer får gärna handla om rara små tanter som inte har en massa fuffens för sig.

Kära Bullen



Jag har börjat lyssna lite oroväckande mycket på Fleetwood Mac. Men bara när jag städar. Diskar. Gör mig iordning. Lagar mat. Jag får på really ont i huvudet när jag lyssna på sånt jag brukade lyssna på. Kära Bullen: är detta Skrillans fel?

Det här med kroppen


Ju bättre jag blir på att äta, desto sämre verkar det vara. Jag har aldrig ätit så galet regelbundet som nu, tiderna är nästan exakta varje dag. Jag får i mig grönsaker och frukt och extra vitaminer och mineraler på tablett. Ändå verkar jag inte gå upp ett dugg i vikt och mitt blodvärde var på 106 den här veckan. För en gångs skull är det ganska skönt att gå på regelbundna kontroller, jag vill ju att Skrillan ska äta till sig och bli sådär knubbig och gosig. Men inte så att jag själv blir undernärd. Upptäckte igår att det sjunkit in vid höftbenen, inte så mamma-mysigt.

Looking good



Den här urtjusiga tunikan (som jag kallar "klänning", ihop med alla mina andra kläder eftersom jag bara använder klänning och strumpbyxor) köpte min kille till mig när vi var nere i Lund förra veckan. Jag tror det kan vara årets köp. Den finns på Polarn O. Pyret och är hundra gånger snyggare i verkligheten. Den får mig att känna mig dösnygg och på lördag ska jag gå på kalas, nästan bara för att kunna få visa upp mig i den. Man får ju festa till det lite här i livet, jag kan ju inte bara dricka te och kolla på Veronica Mars hela dagarna.

Ways to dance


Just nu mår jag hiskeligt dåligt. Jag började medicineras mot giftstruman för en vecka sedan, åkte på någon slags influensa som fortfarande sitter i och så verkar jag ha en nerv i ryggen som trycks ihop och gör aj, aj, aj! (har varit så en månad, räknar inte med att det försvinner förrän Skrillan är ute). Så min rygg klarar mest av att ligga raklång på golvet. Till råga på allt har min kille åkt i väg ett par veckor för att avsluta påbörjade projekt. Men jag styr ihop det rätt bra tror jag. Har skapat sådär superfasta rutiner med mat (för medicinens skull) och fyller bara på därimellan med dator-tid, sysslor, sömn, tv, läsning, inkommande telefonsamtal, varma duschar och jättemycket honungsspäckat te. Än så länge har jag inte blivit uttråkad och Skrillan verkar glad hon också.

Who's that girl?

Om ett litet, litet tag ska jag börja blogga mindre anonymt. Jag måste bara få hem min digitalkamera som jag fick i julklapp. För jag gör inte gärna saker halvdant och det känns allmänt lite tråkigt att bara blogga med andras bilder och text. Trots att alla mina favoritbloggar består av ord efter ord och oftast inga bilder så känner jag ofta att just min blogg behöver bilder. Jag har inte riktigt kommit in i vanan med att blogga, även fast jag bloggat i flera år. Det blev en lite för lång paus. Och framförallt tycker jag att det känns konstigt att ha en anonym blogg. Det blir snudd på motsägelsefullt och jag vet liksom aldrig vad jag ska ta upp. Det krävs så mycket mer om man är anonym.

Ett beslut om skötbord


Vi har bestämt oss för vilket skötbord vi ska ha. Känns bra. Pallar verkligen inte trä i badrummet. Resten av lägenheten är väldigt trä och retro så vi behöver bryta av med ett modernt rum. Träffade svärmor som frågade om vi ville ha en fin spjälsäng också. Vit med nedfällbar sida så att man nästan kan ligga i jämnhöjd med bebisen. Ja tack!, sa vi.

Nytt år + nytt bo

På nyårsafton flyttade vi in i vår nya lägenhet (nygamla lägenhet, vi fick nycklarna redan i början på juli och har haft den som övernattningslägenhet sedan dess). Men trots att en del möbler redan fanns här så är det mycket jobb kvar, jag är ju mycket för det här med perfektion. Vill att det ska vara fint även i skåp och lådor. Och när man väl har tid att ta tag i det så är det så himla härligt att gå runt och pyssla hela dagarna, diska lite här och putsa lite där. Och det är väl inte förrän nu vi har nått en punkt där finliret börjar märkas och då får man en liten nytändning, orkar diska en vända till, orkar sätta ihop ännu en möbel. Det enda jag verkligen inte orkar ta tag i är att skruva upp hyllor eller att bestämma slutgiltig position för våra tavlor, jag behöver bo in mig ett tag innan jag tar så bestående beslut. Hatar att inte kunna ångra mig en massa gånger.

RSS 2.0