Det där livet


Livet är verkligen tufft nu. Tufft som i jobbigt, svårt och ovisst. Jag har ensamt ansvar för Inez på obestämd framtid och orkar egentligen inte, men man måste ju. Måste bita ihop och stå ut. För det blir bättre, det vet jag ju. Jag önskar bara det det blir på det sättet jag tänkt.

Ibland känns det helt överväldigande att jag är mamma och kommer att vara det för alltid.

Semester


För att verkligen nyttja sommaren ordentligt har vi bestämt oss för att ta en tredje och sista tur till huset på Öland. Jag behöver lite långfrukostar i solen innan jag ger upp årstiden för den här gången. Det börjar dra ihop sig. För snart är det ju faktiskt höst, hur krasst det än låter. Och lite sorbet på en uteservering, det måste jag nog hinna med innan dess. Vi åker om några timmar, efter att mina föräldrar kikat förbi och bjussat på bakad potatis. Och jag ska ta mig för att packa, det blir svårt, hittills idag har jag bara klarat av att ta hand om bebisen och kollat på fem avsnitt av Pretty Little Liars. Det börjar bli riktigt spännande nu!

JIPPI!



Vi har fått lägenhet! Känns mycket bra och lite dåligt. Det som är bra är att vi äntligen får flytta. Det som känns lite tråkigt är att jag helt missat att de snygga fönstrena från golv till tak bara fanns i ettorna och treorna. Känner mig lite snuvad på konfekten. Men ändå: det finns diskmaskin!

Inte Sporty Spice




Hon är måttligt intresserad utav sitt babygym, den där Inez. Jag får ingen respons när jag försöker förklara för henne att det är roligt med aktiviteter och hur inne det är med Pingu. Idag gick hon med på att smaka lite på skon sen var det tråkigt igen. Annars brukar hon gilla saker som hänger ovanför henne, men hon låter hälsa att fiskarna och krabban kan gå och slänga sig i sjön.

Dagens insikt:


Varenda blogg jag läser skrivs utav någon som har barn.

Pretty Little Liars



Jag vet inte vad jag hade gjort utan alla dessa tv-serier. Ibland känns amning som den tråkigaste saken i världen, tråkigare än att sitta rakt upp och ner och göra ingenting. Då behöver jag fokusera på något som dödar tid mer effektivt än den där ack så underbara men ibland så uttråkande goshögen i famnen. Jag menar, hon har ju fullt upp med att käka. Hon bryr sig ju inte om jag håller ögonen på intrigen i en smaskig såpa.

Just nu tittar jag på Pretty Little Liars och blir glad över att den är ganska bra. Lite lågmält trevlig och alldeles lagom med en del snygga dockoutfits à la Blairs kläder i Gossip Girl, bara lite mindre märkesfixerat och oftast inte lika perfekt tillfixat. Ett gäng brudar med olika personligheter och som är nyanserat framställda med både bra och dåliga sidor. Ingen är lika duktig som Veronica Mars, men inte heller lika besvärlig som typ Georgina. Se om du inte redan gjort!

Socialt lite vilsen


Igår på krogen sa min kompis att en kille hade raggat på mig. Och jag ba: vad tusan snackar du om?

Jag fattade verkligen inte att killen som kommit fram till mig och frågat om jag var singel inte alls ville att jag skulle flasha min förlovningsring och skryta om min bebis...

Små små kläder



Rea är så fiffigt. Jag hittade två par ursnygga brallor och fick betala en femtiolapp för båda! Men det har verkligen blivit helt omöjligt att köpa kläder till mig själv, jag tittar bara på små små plagg till Inkan. Och hon har så mycket kläder att det är pinsamt, hinner oftast bara använda kläderna någon enstaka gång innan hon byter storlek. Jag tycker verkligen inte det är kul längre att folk kommer med plagg i present varje gång vi ses, men om släktingar också tycker det är mysigt att köpa små små plagg till Inkan - vem är då jag att säga stopp?

Fjärilar & festligheter



Ikväll ska jag gå ut! Peppen är hög, men jag känner mig så ovan att det har flyttat in ett helt gäng fjärilar i min mage. Killen är på restaurang med sin bror nu, jag lägger Inki och sen byts vi av. Jag hoppas verkligen att bebisen inte krånglar ikväll, jag behöver det här så mycket. Stressen står mig upp i halsen.

Mecki Mecki Baby


Inez blir bara meckigare och meckigare för var dag som går. Hon har börjat med en massa nya saker den senaste veckan. Jobbigast är att hon vill vara i famnen nästan hela tiden, sova endast korta stunder på dagarna och att hon har ätit nattetid ett par gånger. Det var ju vad jag hade väntat mig när jag skulle få barn (plus kolik från helvetet), men man vänjer sig så snabbt vid den lyxtillvaron jag haft hela hennes livstid. Ända sedan hon var sprillans har hon somnat runt tio och sovit hela natten. Då kunde jag alltid slappna av vid läggning utav mig själv, eftersom jag visste att hon inte skulle vakna. Det kan jag inte längre och det stressar skiten ur mig. Dessutom är mitt behov av egentid så stort att när hon har somnat vid tio så stannar jag uppe till två, blir stressad, kan inte somna förrän någon timme senare och så kan man ge sig katten på att hon vaknar vid fyra och vill ha mat.

Positivt i det hela: hennes pappa var ledig fyra dagar i rad innan han stack till Stockholm och avlastade mig så pass mycket att jag inte ens har hjärta att vara bitter över att han har fått bo hos våra fina kompisar, äta på Råkultur och spela in låtar som jobb (hörde jag "glassigt"?). Och om fem timmar, då kommer han hem! Eller ja, hem till mina föräldrar i skogen där vi är nu.

+-0



Insåg att jag eventuellt har glömt att fylla i tilltalsnamnet. Men jag skickade in lappen i alla fall, trots att jag inte riktigt bestämt mig för vilket andranamn hon skulle få. Tänker att det blir +-0.

Uppradat


Saker jag har gjort den här veckan som jag inte trodde skulle hända:

- Framkallat fotografier på bebis.
- Ritat av Inez hand och fot.
- Funderat på att börja med GI.
- Kommit fram till att jag vill bo i Malmö.

Stor och skeptisk


På tal om bebisen så blir hon tre månader idag! Hipp hipp hurra! Kör lite bildkavalkad på senaste veckans höjdpunkter. Jag ger er: Inez Skeptikern.



Inleds i frestelse


Inez ska döpas om prick en månad. I kyrkan, med präst. Sen ska vi ha käk och fika i församlingshemmet (och efterföljande fest för kompisar hemma hos våra föräldrar). Och jag ska göra allt som står i min makt att det ska bli så långt ifrån stelt det bara går. Men hur gör man då? "Låter bli att bjuda en del utav släkten", "serverar stark välkomstdrink" och "galet tema" är tre utav förslagen jag har kommit på alldeles själv. Har dock inte diskuterat dessa med killen än. Vi har inte ens bestämt vilka vi ska bjuda eller börjat snegla på inbjudningar. Bestämde oss inte för dop förrän i måndags. Men bättre sent än aldrig - som Gud nog skulle sagt.

Om att byta bo



Bästa bruden frågade hur det går med lägenheten. Huset byggs ju i detta nu så det har funnits ett antal lägenheter att anmäla intresse för. Vi har sökt tre stycken och har fått besked om en och vi var bland de fem utvalda, men fick den inte. Nästa besked tror jag kommer nästa vecka och det sista veckan efter det. Först siktade vi in oss på en trea men kom sen på att vi ju en gång för alla bestämt att vi bara ville ha en tvåa. Inky Pinky får inget eget rum än och det känns urdumt att betala tjugo extra tusen om året för ett rum man säkert bara skulle gömma tvätt i och en extra balkong man inte bryr sig om på vintern.

Krampen


Jag har drabbats av skrivkramp. Bloggkramp. Tappar det här med att blogga när jag tagit det piano ett tag. Blir stressad och tänker "varför skulle någon vilja läsa om mig och vad jag tycker" och börjar skriva på hundra inlägg innan jag lägger ner och börjar surfa lägenheter, tar hand om bebis eller något annat som inte är att blogga. Och inte nog med att jag har stresströskel noll vad det gäller att skriva själv, den är inte mycket högre vad det gäller andras bloggar. Olästa inlägg läggs på hög och jag kan inte leva med att missa ett enda eller att läsa i oordning så då skjuter jag upp läsandet, gång på gång. Jag ska ta tag i det nu, jag är på landet och har gott om tid att både skriva och läsa. Måste komma över tröskeln med skrivandet bara. Jante har förstört så mycket i mitt liv och nu måste det väl vara slut på det.

Firar för fullt



Att min kille fyller trettio idag firar vi med årets mest vaga familjebild. Det känns otroligt framgångsrikt att alla tre har fastnat på samma fotografi, så att det ser illa ut gör inte så mycket. Killen har valt att vi ska åka till Malmö nästa vecka och utforska nya restauranger som present, dessutom köpte jag ett gäng svarta minigrytor från Le Creuset för att det är en typisk sak han ALDRIG skulle köpa själv men nog innerst inne vill ha. Nu ska vi dricka rödvin och hångla i soffan och tidigt imorgon bitti åker han till Stockholm för jävla gig och inspelningar av låtar.

Titeln på Cut Copy-låten


En gång för alla: vad ska ungen heta? Snälla, lite feedback skulle sitta fint. Namnen har vi valt av olika skäl och jag stör mig på att allting låter så himla amerikatt. Nancy uttalas dock "Nannsy" och inte flashigare än så.

Inez Nancy Viola
Inez Jackie Nancy
Inez Nancy Eleonora


Golden hits



Hårfärgen till vänster är nog så nära min naturliga man kan komma. Om jag ska säga nej till svart efter nästan tio år och börja matcha lillkiddot är någonting jag funderar på rätt ofta nu. Men det tar emot, det är så jävla tryggt med svart. Passar till allt och känns så himla Hanna. Men jag ORKAR inte färga håret var fjärde vecka. Inte nu när jag har en baby.

En tjej i reserv


Jag kom inte in på någon utav distanskurserna jag sökt. Lite sten från hjärtat-känsla på det. Känner inte alls för att plugga på distans. Det är ju den sociala biten jag behöver mest. Scannar av Vuxenskolans hemsida då och då men höstens kurser har inte riktigt börjat läggas ut än. Tror det vore en toppengrej att gå en utav deras kurser eller delta i en studiecirkel, skönt att slippa det där tvånget att prestera och bara göra det för egen vinnings skull. För ett par timmar i månaden då jag gör någonting bara för mig. Jag känner för att testa något lite läskigt, något jag egentligen inte törs. Gärna någonting jag inte alls snuddat vid tidigare, det vore häftigt att hoppa på någonting som inte alls har med konst eller kultur att göra.

Ljudbilden



Om jag måste välja en låt att lyssna på hela sommaren så väljer jag den här. Och hade jag tvingats beskriva vad jag tycker om den skulle jag bland annat säga att den har "snygg ljudbild" och att den får mig att känna mig som jag brukade göra förr.

En bild säger mer än tusen ord



- "Jag är besviken på dig mamma". Den där läppen, den har hon ärvt av mig.

WAR



Lite krig hemma just nu. Antingen har Inez bytt förebilder totalt eller så har hon bara hamnat i en utvecklingsfas.

Lyllig lya



I dagarna får jag besked om nästa lägenhetsdröm. Har sökt tre lägenheter i ett nytt bygge med inflyttning i början av oktober. Är ju inte så väldans modern av mig, men interiören och tanken på att få välja färger och kakel tilltalar mig. Och vilka fönster sen! Från golv och nästan ända upp till taket. Bara en sak jag inte fattar: varför ha två balkonger? Känns sjukt onödigt. Om man bor på våning femton, är jag inte säker på om balkongen känns sådär härligt avslappnad att hänga på. Jag har sökt på våning 7,9 och 15. Vill ha den på nian.

Coca Carola


Är jag helt wacko om jag döper min dotter till Carola? Det skulle bli Inez Nancy Carola dårå. Mest för att det vore så mysigt att ha namnsdag på samma dag som henne (min mamma heter också Carola och då kunde vi fira alla tre!).

XOXO



Hade glömt hur mycket jag gillar Gossip Girl. Slutade kolla i mitten av säsong tre och började om från trean med start igår. Hoppas innerligt att det inte blir för kasst mot slutet, jag känner vibbarna redan nu.

TRETTIO


Min kille fyller trettio om knappt två veckor och jag kan absolut inte bestämma mig för vad jag ska ge honom. Har tänkt på någon form utav resa, men det finns ju så många resmål att välja mellan! Det viktigaste är att det är enkelt att åka dit, inte för meckigt med bebis och att det finns flera bra restauranger. Kanske bara ska dra med familjen till Köpenhamn. Smidigt tågresa utan byten och ett klimat man förstår sig på. Men det känns ju så otroligt ospännande. Några förslag? Tänk på att jag är bekväm utav mig just nu. Väldigt bekväm.

Mallig mamma



Måste delge världen hur söt den här lilla Kringlan är. Hon i bakrunden alltså.

Damaged goods


Jag känner mig helt förstörd. I morse när Inez vaknade efter sina åtta timmars sömn var jag så trött att jag bara ville gråta och jag orkade knappt ge henne mat och än mindre gosa. Mobilen har varit avstängd i en vecka för jag har inte orkat svara på samtal och i helgen har jag varit på landet hos familjen för att få lite avlastning för att typ klara dagen. Så från och med i dag kör jag all in på blutsaft och goda vanor igen. För det finns så mycket jag önskar att jag orkade. Har allmänt varit rätt dålig på att ta hand om mig den senaste tiden, glömt mediciner, ätit illa och gått och lagt mig två timmar innan Inez käkar frukost.

Inombords mår jag ganska okej, jag kämpar på för fullt med positivt tänkande och försöker i övrigt att inte tänka för mycket. Lyssnar på SJÄLVHJÄLPSBÖCKER och tar mig ut ur lägenheten för att träffa folk.

RSS 2.0