Nya livet dag 15-21



Dag 15: Onyttig en masse, både wienerbröd och en chokladbiskvi. Promenerade i två timmar, tänker att det går jämnt ut. Äter sallad och veganbiffar till lunch och det känns lite väl nyttigt. Till middag lagar killen till en orgie i färskpotatis, kapris, rödlök och smör. Att något så snuskigt kan kännas så FRÄSCHT.

Dag 16: Det känns som om kroppen är på rätt väg. Förväntar mig dock inget njutbart resultat förrän det gått 10 veckor i alla fall. Tycker det är häftigt att vara så tålmodig. Har aldrig varit det förr.

Dag 17:  Jag är hungrig HELA tiden. Känns fint. Kroppen gillar att äta regelbundet. Men jag är kass på bra mellanmål. Det är liksom lite för enkelt att plocka fram kaffe och knäcke.

Dag 18: Gör tvärtemot vad jag borde och sitter still hela midsommar. Tänker att jag skulle vilja bada men orkar inte ta tag i det.

Dag 19: Dricker ett glas alkoholfritt vin och häller ut resten. Kan inte vara nyttigt någonstans, ej heller gott. Fyller absolut noll funktion för mig.

Dag 20: Trafikkaos och jobbiga situationer gör att jag hakar på killens erbjudande om att käka på McDonalds på vägen hem från Öland. Ger bort halva min pommes till svärmor och kompenserar genom att slicka i mig currysås.

Dag 21: Fyller år. Frallor till frukost, bakad potatis, jordgubbstårta och ostbricka. Tänker inte bry mig om nyttigheter för fem öre.

Baby hold on



Midsommarhelgen kan närmast tituleras som USEL och födelsedagen var full av besvikelser. Men Inkan är fin som snus och har börjat gilla att hålla i saker som sladdar och mjukisdjur.

Å fan!


Insåg just: jag fyller år i dag. Precis nu. Min kille är på toa och jag undrar hur lång tid det tar innan han fattar detsamma. Näst efter maginfluensa är nog födelsedagar det värsta jag vet. Mina egna alltså. Hatar att få paket, känner mig alltid generad och dessutom tvingad att vara TACKSAM.

Dra på trissor



Inez kläder matchar trosorna från Netto. Vilken grej! Jag känner på mig att det här kommer bli en bra midsommarhelg.

Over the bridge


Nu ska vi till Öland igen. Killen åkte redan igår men Inkan (ett av Inez många smeknamn) och hennes kära mor drar dit om någon timme eller så. Om jag är iordninggjord? - Nej. Om jag är ren? - Nej. Om jag ens har packat? - Nej.  Om bebisen har ätit? - Nej. För hon VILLE INTE. Blev verkligen skitlack när jag skulle ge henne mat. Är tydligen bara glad om hon får sova den här eftermiddagen. Så nu ska jag hetspacka, tvätta mig under armarna med en våtservett, slänga på mig en trasa och sen be till gudarna att barnet vill äta.

Fina nappar



Typisk sak jag köper för barnbidraget. "Det är ju fyra månader tills hon kan ha dessa nappar och då fattar ju vem som helst att de är slut".

Svåra frågan


Svärmor frågade vad jag önskar mig i födelsedagspresent. Ett par timmar senare frågade min mamma samma sak. Hjälp! Vad önskar jag mig i födelsedagspresent? Vet att jag nog vill ha paket ändå. Förra året fick jag NOLL paket. Tänkte att "då dör man nog snart". Svärmor frågade om jag kanske ville ha presentkort på kläder och undrade var jag handlar kläder. Vad jag svarade? *konstpaus* Alltså det här är obetalbart. Jag svarade alltså: - "jag brukade väl handla på H&M men nu med allting som har hänt så handlar jag nog helst på Lindex". Vadå "allting som har hänt?". Inez? Min svärmor måste tro att jag är knäpp i huvudet. Och fundera lite på varför jag delar in saker i så konstiga och ibland ofattbara fack.

TWENTY




I måndags blev hon ju två månader! På tal om något annat som infaller den 20:e varje månad, barnbidraget, hur gör ni med det? För än så länge känns det omöjligt att handla upp tusingen på saker till barnet ens om man skulle vilja. Sparar ni till kommande månader? Sparar ni på banken? Köper presenter till födelsedagar och julaftnar i förtid? Köper saker till er själva?

En sånhära insikt igen + massa babbel


Insikt: jag betalar flera FLERA hundra kronor i månaden för att få alldeles egna ex av tidningar jag kan läsa på biblioteket. Här skulle man kunna tro att jag har tänt på idén om att jag ska sluta köpa tidningar och resa utomlands en gång om året för pengarna eller dylikt. Men nix pix. Jag är girig. Jag vill ju ha egna ex. Har insett att min kille är minst lika illa däran och det medför att vi nästan badar i månadsmagasin. Vill inte ens erkänna hur många vi köper.

Idé: skulle man inte kunna ha magasinscirklar istället för bokcirklar? Sitta och diskutera artiklar och krönikor som ju är så mycket enklare att läsa färdigt för en småbarnsförälder (eller typ vemsomhelst som liksom aldrig kommer sig för längre). Vad smart man skulle bli av allt vridande och vändande.

Och något riktigt kul: idag köpte jag underbyxor på... Netto! Jag har passerat stadiet då jag är morsa. Jag har redan blivit mormor.

Nya livet dag 7-14



Dag 8: Promenerade i ett par timmar. Kom till föräldrahemmet och skulle äta. Visade oväntad skicklighet på att slänga ihop två helt okej sallader på noll tid med noll vettiga ingredienser. Obs. Det fanns inte ens svartpeppar!

Dag 9: Rätt kass dag överlag. Drack en Mikkeller Jackie Brown och åt hundra knäckebröd till kvällsmat. En sådär kombo. Märker återigen hur dåligt jag mår av att inte käka regelbundet. Och det här med alkohol, även om det är lite, det är ju inget jag vill få i mig. Alls.

Dag 10: Stark impuls att dra till någon restaurang och äta i min misär alternativt dra till en affär och köpa upp för mycket pengar (är lite lätt dramatisk ibland). Didn't do it.

Dag 11: Begravningslunch där jag åt så mycket pasta och potatis att jag nästan fick hjärtklappning. Dock åt jag mindre än jag någonsin skulle gjort innan. Insåg att det här med bra mat nog är bättre än vad jag någonsin kunde tro. Lagade rejäl kvällsmat som inte lämnade något sug alls efter godsaker.

Dag 12: Har tappat det här med bra frukost lite. Det blir lätt kaffe och två knäckebröd med örtsalt och smör. Älskar filmjölk med sån egenkomponerad müsli man kan köpa i lösvikt och en sked osötad jordgubbssylt gömd i botten. Det ser så himla fräscht ut med gröna pumpakärnor och små quinoapuffar! Men hur mycket fil vi än köper hem så äter min kille upp den. Okejrå, lite jag också.

Dag 13: Insåg att jag totalt glömt bort att jag först och främst ville bli smal när jag slutade äta skit. Nu vill jag käka såhär bara för jag märker att mitt psyke blir najs när jag sköter min hälsa och att hela världen dessutom blir lite snyggare, lite bättre, lite sexigare.

Dag 14: Det där med promenader får stryka på foten (hah!) när vädret är dåligt och det märks i humöret. Avslutade dagen med att storhandla utan bebis och fnissade hela shoppingturen. Allting blir så mycket bättre bara jag tar mig utanför lägenheten.

P som i piss



Allt är så himla piss just nu. Verkligen ALLT. Utom lilla I men hon är liksom utom tävlan. Vädret är dessutom extremt oparty så jag tänker absolut inte försöka bli på bättre humör genom att vara ute och ränna (sägs med en obstinat tonårings röst). Min plan är istället att städa skiten ur min lägenhet, det lär väl inte hjälpa men i bästa fall blir jag så trött att jag somnar på fläcken. I värsta fall blir jag så förbannad att... jag vet inte vad. Alltså: vi bor tre pers på 35 kvadrat. Trettiofem! Det är som gjort för att familjer ska gå varandra på nerverna och kanske kanske låsa in varandra i förrådet när man bara inte orkar mer.

Tack men nej tack


Livet är som vanligt omtumlande och händelserikt. Vi tackade nej till lägenheten i huvudstaden för att det kom två snubbar och handplockade killen till ett drömjobb (igen! hur lyllig är han inte?) här i staden som han bara inte kan skippa. Första jag sa: men då kan du inte spela i Tyskland i augusti.

"Du har väl med dig gympapåsen" Blomquist som jag har döpt om mig till. Kommer bli en kalasbra tjatmorsa med ett öga för relevans och timing.

Hair är det!



Såhär ser frippan ut på mig. En lite mer ofräsch variant. Men vad himla blond man är ändå. Borde nog sluta färga det. Är ju inte femton längre (I wish!).

Det var på håret



Jag gav min frisör fria händer och såg ut ungefär som på bilden ovan när jag gick därifrån, fast med mittbena, utväxt och ett något chockat uttryck i ansiktet. Klippte verkligen MASSOR! Har nu färgat det och känner inte igen tjejen i spegeln, men hon ser riktigt fräsch ut!

Inez garderob



Inez har fått en ny tisha. It's like that.

STHLM


Vi har eventuellt fått en lägenhet i Stockholm, nu när vi bestämt oss för att inte alls byta stad på ett tag. Vad jag känner inför detta är ännu oklart. Visst vill jag bort från småstaden jag mellanlandat i, det känns bara så fruktansvärt dumt och jobbigt att slita bort Inez från hennes släktingar. Eller gör det verkligen det? Jag kanske bara känner så för att jag inte vill ha diskussionen med svärföräldrarna om hur jävla idiotiskt det skulle vara. Själv har jag slutat bry mig om vart vi bor. Eftersom jag varken går på klubb eller hänger med svinmycket människor så spelar det ingen roll. Fast jag hatar att ta stora beslut, verkligen hatar det. Innan spelade det inte så stor roll, konsekvenser var bara spänning och jag kunde göra det mesta på ren impuls. Men allting blir så mycket knepigare med en bebis som man ska ge trygghet, hon skiter väl förstås i vad vi bor men förväntningarna från alla håll och kanter ger mig ont i huvudet och gör mig handlingsförlamad.

Och jag kan ju ingenting om Stockholm. Gubbängen - går det att bo där?

Poca-baby



Om ett par timmar ska jag klippa mig! Försökte fotografera för att visa hur otroligt långt mitt hår är, men det var stört omöjligt att få med allting på bild. Tänk Pocahontas, fast lockigt.

Nya livet dag 4-7



Dag 4: Gjorde "nyttigt" fredagsmys med falafeltallrik och höll mig borta från min kära Coca Cola. Helgkvällar är annars perfekt att tröstäta på. Det här med att "mysa till det" bara för att det är lite synd om en när man är ensam. Kändes som en stor vinst att faktiskt lyckas kompromissa med mig själv.

Dag 5: Promenerade en halvtimme i solen efter en fantastisk fika med min bästis som jag inte träffar så ofta. När jag utökar min att göra-lista ska långa samtal med vänner helt klart vara med. Det drog jag drastiskt ner på när jag blev gravid och började personlighetskrisa, trots att jag såklart borde gjort precis tvärtom.

Dag 6: Promenerade nästan en och en halv timme med kille och barn. Jag märker redan hur mycket gladare och enklare livet har blivit sedan jag började med regelbundet bra käk och solljus. Till och med relationen har fått sig ett uppsving. Det konstigaste (och bästa!) med "nya livet" är att allting känns så naturligt. Vanorna passar perfekt i min vardag och allting sker utan att jag behöver tänka på det.

Dag 7: Peaken på första veckan var flera timmars strosande i köpcentret med lilla familjen och fina köp till oss alla. Thaibuffé (där jag inte åt så att jag nästan kräktes) och världens bästa stämning med skratt så att vi kiknade.

En rejäl tjej



Bildbevis på att hon inte längre bara är ett litet paket som ligger och är gosig. Nu vill hon vara med och bebisprata, klappa, titta på vad som händer. Hon är så himla rejäl liksom. Jag längtar tills hon börjar prata förståerligt, så man kan hänga med henne på riktigt och spela spel, gå på utflykt, ha fredagsmys. Men jag inser att jag kommer sakna ihjäl mig efter den här tiden då man fortfarande räknade hennes ålder i veckor.

Dag 25 – en låt som får dig att skratta



Drömde om den här låten i natt. Det var en mardröm och jag var tvungen att sjunga den om och om igen utav någon anledning. Inte så kul. Något som däremot var galet roligt var när min mamma helt otippat skaffade den som ringsignal på mobilen för ett par år sedan. Jag skrattade varje gång det ringde.

Kenta liksom! I mobilen!

Inez stor och gudmor




När Inez var fyra dagar gammal fick hon träffa sin gudmor för första gången. Nu är det dags igen och om hon inte blir förvånad över hur mycket lilla I har växt blir jag chockad. Förvandligen från bebis till barn blir mer och mer märkbar. På onsdag är hon två månader. Snart börjar hon tjuvröka och kalla mig för kärring.

Min våta dröm


Den mest påtagliga förändringen sedan jag blev mamma, förutom att det ständigt är en liten ugglebebis max tio meter bort, är hur fort tiden har börjat gå. Inte en chans att jag skulle hinna med allting jag vill. En dag hinner knappt börja innan den tar slut. Och när Inez sover sitt 8-10 timmars pass på natten (utan att vakna! hej bästa bebisen!) så är det enda tiden jag och killen kan sitta och bara vara. Kolla lite tv-serier, snacka skit och framförallt SOVA. Städningen är bortprioriterad och det börjar verkligen synas. Jag har aldrig förstått det här med diskmaskin förrän nu. Nu är det min våta dröm.

Nya livet dag 1-3



Dag 1: Slarvade och drack bara kaffe till frukost. Halvsunkig men god buffé på ett köpcenter till lunch. Drack inte cola till! Till middag lagade min kille potatismos med parmesan och gräslök, en fantastisk cidersky som kvalade in som "godaste såsen jag ätit" och långsamt bakade tomater med glastunn vitlök och jag åt flera portioner.

Dag 2: Var på studentskiva och tog om utav den exotiska plankan. Men hey, är ju bara en massa frukt och grönt! Åt chips och dip tillsammans med killen för "vi måste äta upp allt skit vi har hemma ju". Uteserveringspremiär med tjejkompis och en öl. Gjorde GOTT för min själ efter en ganska skräpig dag, men ur hälsosynpunkt var dagen inte så bra.

Dag 3: Blev förvandlad till hälsan själv. Promenerade i en timme! Lagade två mål mat! (nåja, fixade ihop sallad till ganska nyttig färdigmat och värmde lite indisk gryta). Äntligen på rätt spår. Köpt massor med spännande ingredienser och känner mig så himla inspirerad att testa nya saker och ta hand om mig själv.

Bostad och familj


Jag håller tummarna för att det ska dyka upp en ledig tvåa i samma hus som vi kikade på lägenhet i. Jag tackade nej till den andra, den var för stor för vår lilla familj. Jag är nästan alltid hemma själv och skulle inte må bra av att behöva städa ytterligare ett rum (som jag dessutom säkert skulle känna press på mig att nyttja) när Inez fortfarande är så liten att hon inte tar någon plats. Jag delar gärna sovrum med henne minst ett par år. Och några syskon blir det inte tal om. Inte förrän hon är minst fyra.

Home is where the heart is



Ska på lägenhetsvisning imorgon förmiddag. Känns stort! Den kostar svinmycket pengar (en sådär nio lax) men jag dör på att bo på noll kvadrat. Helt sprillans är den också, huset byggdes för knappt två år sedan. Lite väl Family Living-varning på det ihop med all min jädra teak och egengjorda konst, men tänker att det är lugnt så länge jag inte köper en IKEA Stockholm-matta.

M som i mothafuckah



Jag har inte bara blivit en morsa i huvudet. Jag ser tydligen ut som en också. På det dåliga sättet. Observera att jag inte har uppsatt hår i vanliga fall.

Hej nya livet!


Idag börjar jag det som i folkmun kallas "mitt nya liv". Jag är så jävla trött på att känna mig som en stor deg. Jag tänker inte ens låtsas att jag vill bli nyttig för hälsovärdets skull, det är bara en bonus. Jag vill först och främst gå ner i vikt. På andra plats: få bort den mentala tjockisen som både vill ha kakan och äta den. Hon som har inställningen "varför köpa 1,5 liter Coca Cola när man kan köpa 2?". Tredje plats: hälsan. Man vill ju inte vara en helt sunkig förebild för sitt barn. Och jag kommer aldrig, ALDRIG nämna ordet "nyttigt" när hennes små öron lärt sig lyssna och tolka. Mat äter man för att det är gott och för att man ska bli mätt. Punkt. Därför vill jag komma tillbaks till min normala vikt nu innan hon blir större och sen hålla mig där. Har svårt (näe...) att tänka mig sämre förebilder än jojobantande morsor. Men, stort men, det är ju på grund av min egna barndom. På grund av min egen morsa. Hon har aldrig haft så mycket sämre sidor än så. Såhär ska jag lyckas komma tillbaka till min kropp och min vanliga inställning:

- Låta bli kakor, chips, läsk, godis, pizza, pommes, öl i veckorna. Kanske på helgen också, det smakar ju inte ens gott. Bara hjärnan som känner sig belönad.

- Promenera med vagnen ett par gånger i veckan som inte är till affären. Ladda min iPod och bara gå en timme. Mest för att jag ska sluta isolera mig så fasligt.

- Sluta tro att fem koppar kaffe och två mackor är en bra frukost varje dag.

- Äta en portion mat per mål, sen får den vara hur stor den vill. Men ändock: en.

- Smaska riktig mat och sluta tänka: det är jobbigt att diska med bebis.

Åter på säker mark



Helgen har varit fantastisk med stort f. God mat i mängder och barnpassning hela dagarna så att jag kunde ligga och läsa i solen. Lylligare kunde det knappast bli. Och jag älskar när man samlas kring mat- och fikatider. Så himla familjärt. Både Inez faster och farbror med respektive var där, så vi var en rejäl hög med folk. I går dök killen upp runt lunch och då fattades verkligen ingenting. Jag hade nog kunnat stanna där en vecka till eller två. Om det bara funnits internet (tordes inte blogga från svärmors jobbdator).

Saker jag ska lära mig när jag blir stor:


1. Hantera stress
2. Packa smart
3. Tidsplanera
4. Fokusera

Denim baby



Jag fick ett ryck och köpte en tunika i denim. Denim är verkligen inte mitt material men den har knappar fram och ser rätt snygg ut till svarta strumpbyxor. Minus: den är något för kort för att vara riktigt smickrande till mina nybliven mamma-svullna ben. Plus: Jag inbillar mig att materialet inte blir skrynkligt så lätt. Har lärt mig den hårda vägen att det inte är så kompatibelt med små barn.

Lite utav en påminnelse till mig själv:


HANNA FÖR FAN - VATTNA BLOMMORNA! GLÖM INTE SOLHATT TILL INEZ! DRICK EN FOLKÖL NÄR DU PACKAR! LÄMNA IRONIN HEMMA! LUKTA INTE ÖL NÄR SVÄRFÖRÄLDRARNA HÄMTAR ER! STAY BLACK!

SEX



Idag fyller Inez sex veckor och vi firar det med en pinig bild från när hon fastnade med armen i en toalettrulle. Shame on you girl!

På turné


I helgen ska jag till svärföräldrarnas hus i Borgholm utan killen. Det ska bli kul att fortsätta min och Inez lilla turné. Det är kul för hennes släkt att träffa henne, dessutom är det inte alls fel att bli lite bortskämd nu när man mest av allt behöver det. Jag tror det är en bra övning att låta andra ta över ansvaret när man är i närheten, speciellt om man är ett tokigt kontrollfreak som jag.

Vi behöver verkligen komma ut och träffa människor också, jag isolerar mig så lätt när saker blir jobbiga. Som det här med att fika med folk på kafé. Jag vill liksom inte amma offentligt. Tycker det är meckigt med kläder och tuttar och jag tänker inte sätta mig på toaletten och balansera med bebisen, det har jag försökt och det var bland det mest jobbiga jag har gjort i hela mitt liv. Det gjorde ont överallt, kroppsdelarna som inte smärtade hade istället somnat. Jag svettades och kunde inte lägga ifrån mig hennes napp någonstans, så den fick jag sitta med i munnen. Det kändes så förnedrande och jag bara väntade på att den store tysken skulle komma och sätta på mig bakifrån.

RSS 2.0