Tar det piano

 
Inky är sjuk och hemma från förskolan. Detta gör henne till ett av världens lyckligaste barn för hon hatar innerligt att vara där. Det kan vara kul - om mamma är med. Annars är det inget annat än pest och pina. Hon får panik och börjar gråta så fort hon ser grinden på morgonen. Hur stressad jag är över att börja skolan på måndag när mitt barn varje dag har gråtit konstant i två timmar så fröknarna får ringa och be mig hämta? Om vi säger såhär: JÄTTESTRESSAD. Jag måste både hämta och lämna i minst ett par veckor framöver, med undantag från någon enstaka kaosdag och jag svär att snart kommer jag börja snacka om LIVSPUSSEL och jag kan bara hoppas att allt detta gör mig sjukt effektiv. Idag tar vi det i alla fall jävligt piano och det känns fint att hon blev sjuk just precis idag så vi kan mysa och packa i lugn och ro.

Spencers stil

 
Jag är verkligen helt tokig i Pretty Little Liars. Det är den enda serien jag riktigt följt på länge och den enda jag är riktigt intresserad av hur det går i. Spencer är min favoritkaraktär, i alla fall nu i säsong tre, älskar hela konservativa överklass-grejen, speciellt bland tonårsflickor som är smarta. Och hennes outfit i senaste avsnittet, alltså tittar man riktigt länge på den så ser den ut som om Mischa Barton 2008 legat med Blair Waldorf, men jag tittar inte så länge och faller istället som en fura. Hade jag inte redan haft en väldigt utpräglad stil hade jag velat se ut så i höst! (Plus varit tonåring, rik, duktig i skolan. Please).

Vemod

 
Jag sover sista natten i lägenheten och det kom jag på precis nu. Denna insikt tacklar jag genom att få panik och tänka: fan fan fan jag vill inte flytta / det var inte lägenheten det var fel på det var livet / buhu jag kommer aldrig mer se den här utsikten.

Oh detta liv

 
I lördags: hade spontant BARNVAKT 17-21 och åkte på festligheter. En dags-festival i folkpark och jag drack så himla mycket rödvin och öl i plastglas och rökte säkert tio cigg. Det var så härligt att jag smäller av. Höjden av lycka är nog att stå längst fram på spelning, alldeles vinglig och sjunga med i låtar man tycker himla mycket om.

Sju dagar av kaos och panik

 
Om en vecka bor vi i vår nya lägenhet och den ser ut såhär! Samma dag som vi flyttar in i den börjar jag skolan och den peppen har gått från hundra till ungefär noll. Det är för mycket förändringar och krav just nu, jag är så uppe i varv. Inez ville inte alls vara på förskolan idag, hon grät hela tiden och efter två timmar fick hon gå hem. Imorgon och resten i veckan ska jag ha hand om allting själv, Andreas är inte hemma. Då och då känns det som om jag inte klarar det. Men jag tittar på planritningen och försöker fantisera om hur bra allting kommer bli.

Inskolning 2.0

 
Inez pallade bara två timmar på förskolan igår, hon hade gråtit nästan hela tiden och bara tagit små små pauser för sång och dans i famn. I morse fick Andreas lämna henne, jag var så ohyggligt opeppad. Efter en timme ringde min mobil. Det var en fröken som sa att Inez var rätt nöjd, käkade frukt och satt i knät. När vi hämtade henne en timme senare var hon fortfarande nöjd. Jag kan inte med ord beskriva lättnaden över detta. Nu klarar hon alltså två timmar, det är en bit på vägen mot sex timmar inklusive vila.

Skolar in


Jag sitter ensam i soffan på förskolan och väntar på att barnet ska vakna från sin vila. Det är tredje dagen på vår inskolning, denna stora grej. Både jag och hennes farsa har varit med hela tiden men idag gick han efter lunch och imorgon ska han lämna henne vid nio och sen ska hon vara själv i nästan tre timmar. Själv! Jag har en känsla av att hon kommer gråta hysteriskt ca två timmar av denna tid. Men jag är hos doktorn så jag slipper få veta - yeah!


Vilken melody(!)

 
Om ni har missat: det här är en årets bästa låtar. Nästan lite oväntat bra. Jag är i mitt föräldrahem och försöker göra sånt jag inte riktigt hinner när jag är hemma. Rida ut känslostormar, läsa buntar med magasin och lägga mig på soffan och bara blunda. Jag anmälde mig till nollningen idag. En av sakerna jag är mest nervös över med att börja plugga, gruppaktiviteter på det där käcka sättet är verkligen inte min grej. Jag lackar redan lite. Varför i hela fridens namn ska man ha matchande t-shirts med "roliga" texter på och leka lekar när man är vuxen? Var ju inte ens kul när man var kid.

Spara vs. Slösa

 
Har varit hos frissan igen. Det känns som om jag springer där jämt. Klippte frisyr tror jag. "Uppklippt" och rätt kort. Och fixade utväxt och blekte ytterligare slingor. Fick rabatt idag men att det kostar över 900 spänn varannan månad för att se respektabel ut i håret?! Och på morgonen var jag hos doktorn i knappt en kvart och fick slanta upp 300 för det. Jag får alltså 2998 i föräldrapenning. Ska lära mig leva på vatten och bröd i höst. Lovar. Åh, klagar typ aldrig på vad saker kostar. Nästan gillar att göra av med lite för mycket pengar. Men nu väntar jag liksom gärna en timme för att få femtio spänn after work-rabatt på min hamburgare. Hade aldrig hänt tidigare i mitt liv.

Fuck you och sånt

 
Blogg.se just nu hatar jag dig. Please ta inte bort mitt inlägg när jag fläkt ut mig och göttat runt i mina känslor likt i ett öppet sår. Okej, jag kanske var stressad. Jag kanske tryckte på fel knapp. Jag vet inte. Men jag är bergis på att felet egentligen ligger hos dig.
 
Jag flyttpackar. Går igenom hard times. Önskar mig tre veckor fram i tiden. Jag inbillar mig att allting blir bra då. När Inez har vant sig vid dagis, jag har börjat skolan och vi landat i vår nya lägenhet. Det blir ju inte så. Det är ju inget trolleri. Men det är lättare att ta tag i allt emotinellt när det praktiska funkar. Och nu är det praktiska ett rent kaos.

Älskade förskola

 
Hela familjen älskade Inez förskola igår. Precis allt med den verkar helt strålande. Det enda lilla problemet är att den ligger så långt hemifrån att vi kommer behöva åka buss varje gång vi ska hämta och lämna eftersom vi fick platsen innan vi visste om att vi skulle flytta. Nu vet jag inte om vi ska kämpa för en plats på förskolan som ligger fem minuters promenad bort, eller om vi ska vara nöjda med den hära fina ett tag. Jag har inte riktigt pejl på hur jobbigt det kan vara för ett barn att byta förskola.

Låt den rätte boken komma in

 
Jag läser fortfarande mycket böcker. Fast hela tiden fastnar jag och måste kämpa för att läsa ut. Jag försöker välja böcker taktiskt istället för på känsla och det blir alltid fel. Nu ville jag ha något beroendeframkallande som KÄNNS men jag har ändå bara tragglat mig fram till sidan 110 i "Låt den rätte komma in".Blev förvånad över att den var så brutal. Jag har nog inte gjort min research ordentligt. Har du läst något bra i sommar?

Lasagna

 
Jag dricker kaffe och käkar hönökaka, försöker skapa mitt egna lilla "rum i rummet" och ignorera introt till "Piggley Winks Äventyr" som hörs från teven ett par meter bort. Barnkanalen står för underhållningen när pappan ligger sjuk i sängen och mamman hostar vid datorn.

Vi är inne på sista "fria" dagarna nu. Imorgon ska vi hälsa på Inez förskola* som har träff för alla nya föräldrar och barn och snacka in oss om vi kanske inte kunde få skola in henne med start från måndag. Det vore så skönt att ha det klappat och klart när min skola börjar. Jag (vi) borde säkert ringa och prata om sådana detaljer. Men jag har fått tillfällig oförmåga att ta tag i saker och en lagom dos telefonskräck på det. Har ett par dagar nu då det är okej för mig (enligt mig själv då) att gräva ner mig och tycka att det nog faktiskt är rätt synd om mig ändå. Inez blev sjuk natten till igår och skapade kaos med den här lilla familjen. Rutinernas makt. Jag försökte ställa allt tillrätta genom att laga lasagne och smäcka upp middag med sallad (som killen styrde upp) och ett halvt glas rött (som jag drack upp). Funkade rätt dåligt men smakade jäkla bra. Att trösta sig med mat är alltid mitt första hands-val. Och lasagne brukar väl folk alltid få i amerikanska filmer när det hänt något hemskt?

*Tack på förhand Livet för att du ser till att vi är friska imorgon så vi inte behöver ställa in vårt besök.

RSS 2.0