DJUNGEL

 
Är lite inne i "vem tror hon att hon är"-period vad det gäller bloggen (och kanske lite vad det gäller livet också). Börjar tusen inlägg men känner hela tiden "vem bryr sig?!".

Det jag hade velat skriva om är hur jag ska sluta amma, för jag har bestämt mig för att jag vill men känner mig som elaka mamman när jag planerar att ta bort en av Inez bästa saker i livet. Men fördelarna med att sluta amma är kanske hundra och nackdelarna är två-tre.

Och om hur man söver utan bröstet. Somna utan gråt? Fem minuters-metoden? Det är en djungel och inget känns rätt (eller lätt). Ska vi försöka med napp? Testa annan snuttefilt? Ge henne en femhunka och be henne sluta gråta? JAG VET INTE.
 

Svar: ja

 
 
Nu har jag tackat ja till platsen! Så kul det här ska bli!

Underbart och socialt

 
Vilket socialt liv jag har haft senaste dagarna! I lördags var vi på krogen hela lilla familjen tillsammans med min gamla synthkumpan från tonåren och en kompis till honom. 16-19 är den ultimata gå på krogen-tiden har jag insett. After work-priser på mat och dryck, lugnt för Inez men ändå festligt för oss vuxna och helt okej att dricka öl. Och det perfekta i att komma hem precis lagom till välling och nattning. Igår var vi i världens mest idylliska by hos killens gamla gymnasiekamrater och läste Bamse, åt tacos och kidsen badade i sjön. Inez föll som en fura för snart 5-åriga Mio. Allt han gjorde var kul och hon bara ville vara nära och kramas. Resten av veckan går i samma tema och vi kommer ha minst ett rejält umgänge inplanerat varje dag. Först vardagarna på Öland, sen helgen i mitt föräldrahem.

CHOCKEN

 
Jag har kommit in på universitetet! Är ungefär SÅHÄR chockad och minst lika glad. Det är min dröm att plugga igen. Innan har jag läst kurser i kulturvetenskap, som fick min kropp att brinna av inspiration. Den här gången är det ett helt program: kulturledare. Vi måste byta dagis eftersom vi flyttar, så jag hoppas att det här löser sig. Jag vill så gärna!

Tappat tråden

 
Jag har tappat tråden här i bloggen. Glömt vad jag brukar skriva om, vad jag vill skriva om och lyckas inte bara "skriva på". Inez är ju kul och fin men jag pratar ju om henne precis all vaken tid. Det gör att jag både A inte tycker hon är så kul att skriva om B inte har något behov av att skriva om henne. Inte jämt. Det känns inte lika naturligt längre, det blir så krystat om jag varje dag skulle rada upp att hon har minst tolv tänder och går runt och räknar "ett två, ett två" som en tok. Jag känner ju henne nu. Hon är en egen liten person och alldeles för briljant för att jag skulle driva en blogg i hennes ära och dessutom få plats med mig själv. Och jag vill ju ha med mig själv.

Det är ett litet gäng som jag följt sen vi hade våra bebisar i magen och som jag främst bloggar för. Inte för något himla tvång, utan för det är vårt sätt att kommunicera. Det är viktigt för mig och gör mig glad. Nu finns vi på Instagram också, men det blir aldrig riktigt samma sak. Jag älskar vår lilla bloggbubbla och har inga planer på att sluta skriva, även om jag ibland tappar tråden.

Fröken med flätan

 
Så dålig kvalle men jag hade fläta och detta måste förevigas på bild.

Huvud, axlar, knä och tå

 
Har köpt mitt livs första par tofflor. Som morsa till en 1-åring har jag upptäckt att det är ganska smidigt att bara kunna stoppa fötterna i något och sen gå ut genom dörren. Förstår inte varför jag aldrig tänkt på det innan. Var ju liksom rökare?
 
Sen var jag hos frissan också. Färgade bara utväxten men mådde ändå lite dåligt över att det kostar fyra hundra spänn. Känns som om jag är hos frisören jämt, har i år gått från mitt vanliga en gång per år till att ha varit där fyra gånger på ett halvår. Räknar helst inte ut totalsumman på vad det har kostat. Tror det går på runt 800:- när jag kör "hela paketet" och då är det ändå landsortsfrissa.

Hänger? Med mig själv!

 
Jag är så peppad just nu. Det är samma låga energinivå rent fysiskt men det spritter i mig och jag är sådär härligt rastlös jag har längtat efter ett tag. Jag vill bara skriva listor på fina papper i vackra böcker, planera, rensa och fylla på med både andra aktiviteter och andra tankar.

Jag åkte buss till mitt föräldrahem för några dagar sen och Inez somnade i min famn. Efter en halvtimmes rent tänkande utan distraktioner så kände jag en sån kick. Jag tror det är ungefär liknande den man får när man tränat. Och jag kom på. Kom ihåg. Hur himla mycket jag brukade tänka innan.

Jag måste nog börja göra det igen. Utmana hjärnan. Fantasin. Jag klagar på att jag inte hittar mig själv och har inte kommit på att jag aldrig kommer hitta dit om jag inte umgås med mig själv igen och vågar tänka efter.

Nu vänder det

 
Om knappt två månader slipper vi ta bussen till huset och hissen upp till 15:e våningen, då bor vi en liten trappa upp mitt i stan. Det kommer bli så mycket enklare och härligare att leva då.

WOW livet!

 
Min vecka på Öland var helt UNDERBAR. Första halvan var vi hos mina föräldrar i deras hyrda stuga och andra halvan var vi hos killens föräldrar på deras sommarställe. Båda ligger precis utanför Borgholm och smidigheten med 5 min dörr till dörr går knappt att beskriva.

Onsdagen var bästa dagen. Jag som verkligen HATAR att fylla år hade världens bästa födelsedag och gick runt i ett lyckorus hela dagen. Jag blev väckt av min "gamla" och "nya" familj med paket på sängen, åt önske-frukost, gick på marknad (!) i Borgholm och smaskade brända mandlar, Inez fick sin första ballong i form av Barbapapa (jag ska köpa henne hundra) och sen åkte vi hem och käkade lunch jag hade valt: hamburgare. Detta matval skrattade alla åt. Är man på semester med sina föräldrar måste man ju äta sånt man tyckte var lyx som liten. Men jag drog gränsen vid pommes och korv. Efter middagsvilan kom min pappa förbi och åt exakt samma tårta som jag firas med varje år. Jordgubbstårta med bara jordgubbar och grädde. Vaniljsås är nog det rent smakmässigt äckligaste jag vet.

Efter tårtan undrade jag hur i hela fridens namn jag skulle orka äta trerätters två timmar senare. Jag och killen gjorde oss fina, lämnade barnet och gav oss i väg till Hamnkontoret. Där åt vi enastående mat och skålade i champagne (jag) och Loka (han). Det tog en och en halv timme innan jag sa "ska vi inte åka hem till Skrillan nu?". Förstår inte riktigt hur man är funtad när man aktivt motarbetar sin egentid.

Sen åkte vi hem till en överlycklig unge och förutom att jag var så mätt att jag knappt kunde röra mig så kände jag bara: WOW livet!

Med huvudet i en annan värld

 
Jag tänker inte bara på böcker just nu. Men nästan. Det är så enkelt att fly till påhittade verkligheter istället för att ta tag i högst verkliga problem. Den här bilden tycker jag är så fiffig, med världens mest lästa böcker. Jag har läst fyra av staplarna och har nog inte planerat att läsa fler.

RSS 2.0