Push it to the limit

 
Nu sitter jag här på morgonkvisten med kaffe i koppen, skolböcker bredvid, en inte helt hundra road dotter framför barnteve och andan i halsen. Det är så himla mycket just precis nu. Två kurser slutar nästa vecka med tillhörande uppsatsinlämningar och min tänkta hetsskrivarhelg slutade i magsjukt barn och en egen släng av uppskjutarsjukan.

Att skriva uppsats är väl inget problem i sig. Men det här med att skriva två samtidigt, det gör mig helt yr och jag vet inte var jag ska börja. Och den här känslan av sorg som bor i bröstet (kommande vintern? mörkret? tröttheten?) gör det inte lättare. Allt måste pressas fram.

Äntligen förskola

 
Då testar vi första hela förskoledagen på två veckor. Nu orkar jag faktiskt inte vara hemma med barn mer på ett tag, oavsett om barnet är sjukt eller friskt. Det finns en gräns på hur rolig man kan vara som morsa, eller farsa. Inez tycker att jag och Andreas är kanske de tråkigaste människorna i universum just nu och jag klandrar henne inte. Först förkylning, sen tre dagars-feber och därefter förkylning igen. Det bästa var att vi missade kräksjukebacillerna på dagis som stängde avdelningen i ett par dagar. Alla fröknar blev sjuka och förmodligen de flesta barnen också. Älskar när man kan lägga till lite tur till oturen.

Parisienne

 
Idag snackade vi genus och reklamfilm i skolan. Allt kollande på olika reklamer gjorde bara att jag ville handla. Framförallt den här parfymen! Jag som inte ens använder parfym sen Inez föddes gick raka vägen från skolan till Åhlens för att provlukta. Hittade den inte och blev yr i huvudet av alla dofter, tur det, hade eventuellt köpt annars.

Om att vara en liten del

 
Hjälp vad läskigt det är att lära känna nya människor! Hade glömt känslan av att fläka ut sig och prata lite för mycket. Just nu är den känslan väldigt påtaglig. Men för varje dag känner jag hur värt det är att våga. Vilken lyx att få vara en del av ett sammanhang! Och det ligger en liten trygghet i att dela problem med andra människor, om det så bara är nervositet över samma tenta.

Saker som jag tycker är inte helt okej:

 
Hur pulsen går upp när jag måste läsa bok för Skrillan i mer än fem minuter. Att vi bara har fått upp tavlor i köket så alla tomma väggar stirrar på mig. Att csn tycker jag ska läsa 5 poäng på min gamla kurs innan jag får cash och att jag inte orkat ta tag i det. Min första salstenta imorgon som jag inte hunnit ens titta på idag för jag är hemma med sjukt barn. Att jag i tre veckors tid haft spänningshuvudvärk i upp till tio timmar om dagen. Mitt sätt att hela tiden "unna mig" hämtkäk för att det är stressigt. Ändå på det stora hela: så nöjd med detta lilla liv jag lever!

Detta med vardag

 
Alltså vilken enorm omställning att gå från långtråkig föräldraledighet till att hela livet snurrar på i hundra knyck! Jag trodde först att det var omöjligt att få ihop och blev lite lack på varför ingen sagt att det är en orealistisk dröm med ett okej vardagsliv. Men som med det mesta andra (delarna man påverkar själv, såklart) verkar det gå att få ihop rätt bra med lite knep och knåp (och jämställdhet!). Så nu har vi här hemma lugna mornar, mysiga kvällar och på dagarna har Inez det roligt på föris och vi föräldrar det ganska härligt med vad vi nu sysslar med för dagen. Jag pluggar mest, sliter mitt hår och även om det är ovant och utmanande så är det ändå precis vad jag vill göra just nu.

Sånt jag inte har lyckats få med i konceptet vardag: fritid, avslappning, middagsplanering, matlagning, umgänge med vänner, färga utväxten, sätta upp tavlor i nya lägenheten, hinna köpa skolväska, torka golvet, rensa bland Inez urväxta kläder. Men det känns okej. Jag klurar nog ut hur man gör snart.

RSS 2.0