High on love



I morse blev jag helt hög av alla mediciner och började göra lustiga diagram som jag tvingade min kille att titta på. Men efter ett tags flummande lyckads jag ändå somna in och sov i hela fem timmar! När jag vaknade blev jag serverad frallor med godsaker på, färskpressad äppeljuice, croissanter och kaffe. Värkarna är fortfarande väldigt jobbiga, men just nu är det hanterbart tack vare Citodon.

Status på en gravid kropp IIII


Nu ska vi jobba lite här på hemmaplan. Fick välja om jag ville stanna på sjukhuset eller åka hem och försöka vila lite. Värkarna gör så ont att jag bara vill dö. Förstår just nu inte hur man kan få för sig att föda barn. Så jag slet åt mig påsen med mediciner och begav mig hemåt. Och nu ska jag försöka sova lite innan mardrömmen börjar igen. Vill bara försöka låtsas som om det här inte händer. Mellan värkarna är allting fnissigt och kul. Än så länge.

Status på graviditet III


Nu tror jag bestämt vi ringer en taxi och tar oss till sjukan. Har haft värkar i åtta timmar nu och känner inte för att vara häftigare än såhär. Tänk att jag kanske fixar fram en liten bebis idag! Det är verkligen obeskrivligt hippt.

Status på en gravid kropp II


Jag har börjat få värkar, vilket känns sådär väldigt overkligt. Det har hållt på i nästan två timmar, men jag är fortfarande hela tiden beredd på att det ska sluta. Ringde hem killen som kommer snart och tänkte väl börja med att packa bb-väskan. Vad man nu ska ha med sig i den?

En jobbig grej


Jag har kommit på en ganska jobbig grej. Om tio dagar har min kille en viktig spelning i Bryssel. Vad tusan gör man om barnet inte har kommit innan dess?

Status på en gravid kropp


BF + 3 och mina sömnproblem är åter tillbaka. Tror jag har lyckats skrapa ihop ungefär två timmars slumrande i natt. Men det var fint så länge det varade, tror jag kommer ha stor nytta av all sömn jag fått i veckan. Det går inte att lagra energi, men det måste åtminstone gå att lagra positivt tänkande! Annars mår kroppen som vanligt, det är molvärk och sammandragningar men utan någon vidare regelbundenhet, det håller på mest hela tiden. Och någon konstig diffus känsla i ländryggen. Jag skulle beskriva det för killen igår, men han förstod inte riktigt vad jag menade med "det känns som om jag liksom mår illa, fast i ryggen". Som pricken över i hänger jag på toaletten väldigt mycket. Kul att min kropp prioriterar det framför sömn. Min kropp är verkligen spexig!

BF


Nu har vi nått fram till sista datumet vi fått som beräknad förlossning. Den fjortonde april. Dagen med stort d som har varit oändligt långt fram ända sedan ultraljudet i oktober. Även om den tappat stor fokus, då det inte alls känns så väldigt konstruktivt att fokusera på en dag som de flesta inte ens föder på. Kroppen verkar vara på mitt lag och även i natt har jag sovit fantastiskt. Så länge jag får göra det och slipper ha ont så går jag gärna på övertid. Och än så länge jag har hållt mig fri från oro vad det gäller förlossningen, däremot moderskapet är jag lite livrädd för. Hey! Mamma! Jag?

Möte med barnmorskan


Träffade barnmorskan igår. Hon tackade för den här tiden och sa att hon tyvärr inte hade tid att hälsa på mig på bb, eftersom hon bara jobbar halvtid. Ändå fick jag en tid på måndag ifall-ifall.

Mina värden var som vanligt bra och mitt sf-mått var på rekordhöga 38 centimeter. Känns gigantiskt! Mitt projekt med orken har inte gått riktigt så bra som tänkt, jag är bergis på att jag dricker för lite blutsaft (så dubblar dosen från och med idag). Men värdet låg i alla fall på 111 - så det var en förbättring! Och jag har märkt av att jag orkar mer rent fysiskt. Trots nätter som bara blir värre och värre. Ja, precis allting blir värre och värre. Så nu tycker jag att bebisen snart kan komma ut. Men jag får lite dåligt samvete över att jag är mer trött på graviditeten än vad jag är otålig på att få en bebis.

Namnet


Senaste dagarna har jag och killen gått runt och pratat om bebisen i magen, men till skillnad från innan så har vi nästan slutat använda smeknamnet och säger istället det tilltänkta namnet. Det känns bra, för på så sätt så utvecklar vi bilden av den där lilla personen ytterligare. Det gör liksom inte så mycket att vi faktiskt inte vet kön på krabaten och att vi kanske blir tvugna att tänka om.

Beräknad födelse


Några av er har undrat när datumet för beräknat födelse är. Då vi har fått olika datum som kan tyda på att bebisen växte dåligt i början (p.g.a obehandlad giftstruma och medicin mot annat) så har vi valt att inte grubbla på det. Ingen vill ju att ens bebis ska växa dåligt. Enligt sista ligget (som vi har koll på eftersom min kille är musiker och reste iväg efteråt) och ägglossning och grejer så var BF 27/3-1/4. Bebisen har alltid följt SF-kurvan och utvecklingsfaser med dessa datum, vilket har känts lättande för hjärtat. Men istället för att räkna ner till ett datum, som ändå i princip aldrig stämmer. Så har vi räknat med att det blir förlossning innan den 14/4, helt enkelt. Och därmed haft 27/3 som ett mål.  

Så det komma en bebis vilken dag som helst. Nu har jag färgat håret också så jag är så gott som redo!

Aj aj aj


Aj, idag gör det ont. Vaknade strax efter fyra av första tecknet på smärta och nu har jag haft en eländig molvärk ända sedan dess. Lyckades slumra lite emellanåt, men nu har jag helt gett upp. Har en hel hög med sammandragningar på det hela också, men tror absolut inte att någonting är på gång. Bara kroppen som övar på för fullt.

Åtgärdsprogram


Jag har ju skrivit innan om det här med orken, att den inte riktigt finns där. Men jag kan inte påstå att jag så aktivt har bekämpat den, inte förrän nu. Nu är jag trött i dubbla bemärkelser och tänker inte tolerera den här koman längre! För att kunna bli en pigg, glad och utvilad morsa så ska jag:

- Vara noga med att äta regelbundet och inse att mackor inte är mat.
- Vila precis när jag vill och inse att dagen inte "slösas bort" för det.
- Dricka blutsaft varje dag. Det är mitt största hopp i det här projektet!

Senaste nytt



Senaste nytt i graviditeten: jag har börjat läcka bröstmjölk. Blev chockad och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag vet ju att vissa börjar läcka riktigt tidigt, men om man gått såhär länge utan våta fläckor så förväntar man sig ju knappast att det ska börja nu. Skönt att veta att det finns mat när bebisen kommer i alla fall. Det är väl bara att vänja sig vid att lukta disktrasa.

Den jobbiga natten


Min natt har varit fruktansvärt jobbigt. Trodde ett tag att jag hade fått maginfluensa, men det var falsk alarm (skräcken!). Kunde inte sova mer än max två timmar och hela kroppen fick för sig att liksom skaka. Och så dessa sammandragningar på det, som vägrar sluta. Jag har ju räknat kallt med att bebisen inte ska kika ut förrän i april, men just precis nu tvekar jag lite. Magkänslan säger mig att det snart är på gång. Men oj vad jag kan ha fel! Brukar vara rädd för det, men tar nog och skippar det den här gången.

ALIVE


OBS. Föder ej barn! Har dock hängt i sjukhussvängen så mycket den senaste tiden att datorn inte riktigt funnits i min värld. Nu är jag tillbaka men känner inte riktigt för att försöka förklara precis vad som är problemet, eftersom jag själv (inklusive läkarna) inte vet. Det ska göras tester hit och dit, även om många inte kan göras förrän Skrillan har kommit ut (tror det ska röntgas hjärna och grejer).

Lilla bebisen mår dock alldeles utmärkt. Vi träffade en förlossningsöverläkare av något slag som på en sekund lokaliserade varenda liten kroppsdel hos den lilla. Hon ligger sedan länge med huvudet neråt men det är inte helt fixerat än. Det var skönt att få veta att alla onda förvärkar inte har börjat arbeta henne neråt. I måndags hade jag även ett vanligt rutinbesök hos barnmorskan, bebisens hjärtljud ligger som vanligt över 140, mitt blodtryck låg på 120/75 och sf-måttet är nu 34 centimeter. Jag brukar be om ett extra hb-prov, men vet med mig att jag slarvat med järntabletterna den senaste veckan så jag lät bli. Brukar ha max 112 när jag är noga med tabletterna, så jag gissar på att det ligger ruskigt lågt.

Föräldragruppen 2


Idag var andra träffen med föräldragruppen. Lärde mig absolut ingenting men hade det riktigt mysigt ändå. Det märktes att paren försökte prata lite mer och gärna ville bonda. Barnmorskan har börjat mjukna lite mer också och vågar bjuda på sig själv. Vi kollade på en film om förlossningar och pratade om smärtlindring. Enligt barnmorskan skulle vi gå igenom andning, vilket i praktiken innebar att hon sa: "andas in genom näsan och ut genom munnen". Det kändes... snopet. Jag trodde absolut inte att det skulle vara någon fullvärdig profylax-kurs men ska det handla om andning så förväntar man sig mer än så. Informationen om olika sorters smärtlindring var också bristfällig. Rent spontant känner jag att Petidin kanske vore något, förutom det är jag inte sugen på någon bedövning alls. Inte ens lustgas tilltalar mig. Men sen är det säkert jag som ligger där på britsen och skriker efter all världens medikamenter.

Föräldragruppen


Föräldragruppen avklarades med bravur och både jag och killen är himla nöjda. Alla var någorlunda jämnåriga och väntade sitt första barn mellan 27/3 och 29/4. Vi är först ut och min mage var helt klart störst. Jag trodde att alla skulle vara jättestora, annars hade jag nog inte reagerat på hur små allas magar var. Den här gången pratade vi om att föda, hur en normal förlossning går till och vad som händer i olika stadier fram tills att barnet är ute och ligger på ens bröst.

Senare ska vi ta upp vad som kan gå fel vid förlossningar, olika sorters bedövning, hur det fungerar med BB, amning och lite allmänna frågor. Det var "vår" barnmorska som höll i det och jag måste nog få lov att ändra mig, hon är himla bra (även om jag lätt känner mig lite dum när jag frågar henne saker). Jag trodde inte att jag skulle lära mig så mycket, men tji fick jag.

Det jag ser fram emot mest är att prata om tiden på BB, rent praktiska saker om hur länge man får stanna och hur många mål mat det serveras om dagen. Även informationen om andning under förlossningen lockar, eftersom vi fortfarande skjuter upp allting som har med profylax att göra.

Nervositet


Imorgon bitti börjar föräldragruppen och jag är så nervös. Är det meningen att man ska bonda en massa med de andra föräldrarna? Klockan 8.15? På morgonen? Ända sen jag blev gravid så har det blivit lite läskigt med nytt folk, jag känner mig snurrig och tappar ibland tråden totalt. Jag är ju hela tiden så himla trött och då är konsten att konversera det första jag slutar behärska.

Vecka 36


Äntligen har vi kommit in i vecka 36, trots att det kändes som om den här veckan aldrig skulle ta slut. Usch och fy vad jobbigt det är att vara gravid just nu! Jag har varit sugen på att ge upp flera gånger. Dagarna går an, så länge jag har tar det lugnt. Men nätterna är bara smärta, sömnlöshet, sammandragningar och den där mensvärks-liknande känslan. Några nätter har det gjort ont ända från midjan ner till fötterna.

Det märks verkligen att magen har börjat sjunka ordentligt och att bebisen därinne är riktigt stor. Men jag har fortfarande inte riktigt förstått att hon ska komma ut. Och inte att beräknad födelse är om så lite som trettiofem dagar. Jag känner på mig att det börjar bli dags att fixa hit vagn, spjälsäng och att köpa skötbord snart. Eller åtminstone styra ihop någon sorts bb-väska. Den kan man ju inte riktigt packa ihop i efterhand.

Namn till en plutt


Min släkt tycker att vi ska döpa barnet till namn som börjar på E, om det är en flicka. Det råkar nämligen vara så att alla mina far- och morföräldrars mammor hade namn på E. Så när namn kommer på tal är det alltid mycket snack om Elsa, Edit, Ester och Emmy. Fast vi har redan bestämt flicknamn. Hela bunten. Blir det en pojke däremot har vi ingen aning alls. Namn kan man ju komma på ett par stycken fina, men just det där rätta tilltalsnamnet är så svårt att få till.

Min mamma ringde precis och sa: "Nu vet jag ett jättefint pojknamn! Moltaz! Med z på slutet". Jag bah, nej tack.

Tidigare inlägg
RSS 2.0